Att ligga med huvudet på din bröstkorg
och höra regnet och åskan
som drar förbi utanför fönstret
är bland det finaste jag vet.
Sedan tar jag tåg 240 mot ensamheten.
Det är signalfel på både mig och tågnätet.
Oväder
Lämna en kommentar
Fint skrivet!