Om att vara lika

Jag bor ju hos Karin i London nu sedan fyra veckor tillbaka och jag trivs verkligen bra. Något som ständigt fascinerar mig är hur lika vi alltid lyckas vara, även om det oftast är omedvetet. Vi har känt varandra sedan vi var femton och umgåtts en hel del, men det senaste året har det blivit lite mer sporadiskt eftersom vi bott i olika länder. Trots det kommer jag hit och inser att även om vi inte haft så nära kontakt den senaste tiden så har nästan blivit mer lika varandra.

Ibland är det stundtals komiskt, som när vi klär på oss och tittar på varandra för att upptäcka att vi har samma mörkgråa Urban Outfitters-kofta på oss, som vi köpt oberoende av varandra i olika länder. Eller som den dagen när det regnade ute och vi plockar fram våra paraplyn. Mitt är svart med vita prickar och hennes är såklart vitt med svarta prickar. För att inte tala om alla gånger vi kan titta på varandra och sedan plötsligt brista ut i en spontan sång. Eller hur vi båda plöjer oss fram på trottoarerna med jättekliv i en takt som får andra att stirra på oss. Hur vi på restaurangen oftast vill beställa in exakt samma mat på menyn. Eller när vi inne i en klädaffär springer på varandra i provrumskön med precis samma tröja på armen. Det smått pinsamma ögonblicket som uppstår när servitören ställer ner tallrikarna på vårt bord och vi gemensamt plockar fram varsin systemkamera från Nikon och börjar fota tallrikarna med samma energi som om vi skulle jobbat för Guide Michelin. Eller den gemensamma blogg-timmen som infaller varje kväll då vi sitter i sängen med våra MacBooks och knapprar.

Många av sakerna vi gör är så självklara för oss men så underliga för andra. Därför är det så kul att bo ihop med någon som kan vara lika galen, kreativ eller klädkrisande som en själv! Har ni någon sådan vän?

Delta i diskussionen

12 kommentarer

  1. Din moster och jag var så´na en gång i tiden. Nu får jag klädkrisa själv.

  2. Så fint! Jeg har kanskje ikke en venn som er så lik meg, men føler alle vennene mine er lik meg på forskjellige måter. 🙂

  3. det är så fint med sån vänskap, typ när man fyller i varandras meningar och bara kan börja skratta åt något precis samtidigt. eller när man inte ens behöver förklara, utan den bara fattar. så fint! 😀

  4. Vi är två tjejer som lever precis så. har skapat blogg tillsammans och vi bor ihop. Delar alltifrån kläder, vänner och mat till deppiga dagar och jobbiga pluggveckor. Vi har gemensam garderob och lagar oftast mat ihop. Har internskämt som ingen annan alls förstår som gör att folk kollar konstigt på oss. Men det är något med det, att folk kollar lite konstigt på en, som gör att allt blir ännu roligare.

    När vi är ifrån varandra och möts kan vi ha nästintill likadana kläder, av slump. Säger samma saker i mun på varandra och hittar musik samtidigt. Det är konstigt ,men härligt!

  5. haha, åh, ja. Jag har min Emma Äppelpaj som bor i göteborg, hon är lika galen i killar & kläder som jag är, vi tänker oftast ganska lika om allt, är båda hopplöst förälskade i indiekulturen, luggar, poppojkar med wayfarers och håkanhellströmsk popmusik. Hon är bäst och jag önskar att vi kunde hänga oftare.
    (ps. fy vad fint att du har mig på din länklista, lilla jag blir helt varm i hjärtat!)

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till pamela Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *