För några veckor sedan såg jag filmen Never let me go som är baserad på en roman av Kazuo Ishiguro. Den handlar om Kathy, Ruth och Tommy som växer upp tillsammans på en prydlig engelsk internatskola, men allt är dessvärre inte så idylliskt som det först verkar. I filmen får man följa huvudpersonerna genom deras barndom och mot det som är deras öde. Fina Carey Mulligan, Andrew Garfield och Kiera Knightley spelar huvudrollerna i denna lilla gripande historia. En perfekt söndagsfilm att se när det är gråmulet utanför fönstret!
åhå den ska jag se idag. så fin.
tack! Sökte efter nåt att se, har nämnligen gått och blivit förkyld – så det blir en hel del film.
(just nu: New York, I love you)
Den måste jag nästan se nu ju =)
Jag ska precis börja läsa boken.
men, har den kommit ut än? eller kan man bara se den på internet? den verkar ju så bra <3
Är boken bra eller? Är det ngn åldersgräns förresten?
Elisa: Den har inte kommit ut i Sverige än, men den går att ladda ner!
Svar: Boken har jag tyvärr inte läst, men det vill jag göra. Enligt SF kommer den ha 11-årsgräns när den kommer på bio i Sverige, men den är ju inte läskig eller så på något sätt.
Boken är mycket mycket bättre. En utav mina absoluta favoritböcker. Så är det väl nästan alltid förstås, men de gjorde den verkligen inte rättvisa. Man missar så mycket djup i filmen, även om den var fin…
Cary: Åh, har du boken? I så fall kan jag ju läsa den när jag är hos dig. I övrigt så är ju alltid böckerna bättre än filmerna, sån är liksom lagen. 🙂
åh så himla himla underbar film det där.
Nu kör jag igång dagens blogg! Gå in och anmäl dig! Du har chansen att bli dagens blogg varje dag! 😀
Vacker film.
Håller på att läsa boken nu, så jag ska se filmen så fort den är utläst!
Åh. Tyckte väldigt mycket om boken och blev så himla glad när jag såg att Carey Muligan spelar en av huvudrollerna, hon är så fanatastisk.
åh den filmen verkar bra! kanske något att se 🙂
Förmodligen en av de vackraste scenografierna! Jag skulle kunna se den igen bara för de underbara miljöerna 🙂
Den finaste och sorgligaste filmen jag någonsin har sett.