Okej, så låt oss ta vid där vi slutade senast. Klockan är sju en söndagsmorgon i Tokyo. Jag och Mika har vandrat barfota längs de lugna gatorna hem, solen värmer och vi är orimligt pigga (klockan är ju trots allt bara midnatt hemma i Sverige). Ljuset är magiskt och alltså, hur kan man vara så orimligt snygg som Mika efter en hel natt på dansgolv? Fattar inte.
I vilket fall får vi en extremt bra idé när vi kliver in i hallen och får se två kickbikes stå där. Så vi byter om till shorts och tofflor, hugger varsin citron-isglass och ger oss ut. Tänker ”äh, vi känner ju ändå ingen här”. Mycket bra inställning ändå.
Sen glider vi omkring där i morgonsolen. Fnissar lite och jag tänker att det är precis sådana här saker som gör den här sommaren till något minnesvärt, till något mer än tårar och sorg.
Nästan så att jag vill skriva upp ”åka kickbike i Tokyo en söndagsmorgon” på min bucket list nu bara för att kunna stryka det.
Och det ultimata beviset: min tuffaste gif någonsin med hawaiishorts och glasspinne i mungipan.