Nu tänkte jag att vi skulle titta på de häftigaste bilderna från min Sicilien-resa, nämligen de från vår utflykt till Etna. Själva vulkanen låg drygt en timmes bilresa bort och resan dit gick längs snirkliga vägar.
Efter att ha parkerat bilarna, byt sandaler mot sneakers, packat ned resans första (och sista) långärmade tröja samt fyllt vattenflaskorna var vi redo att bestiga vulkanen! Första momentet var linbana ett par hundra meter uppåt.
Redan därifrån var utsikten svindlande och vacker. Man kände direkt att luften var svalare där uppe, mer som en vanlig svensk sommardag än den tryckande medelhavsvärmen.
Vi bestämde oss för att börja utforska området kring det första stoppet.
Här är en del av vulkan-gänget: Sandra, Graziella, Emelie och jag.
Vulkanjord är tydligen extremt bördigt, så trots att det varit utbrott här för ett par år sedan växte blommor här och där.
Karin på upptäcktsfärd.
Sedan bestämde vi oss för att det var värt att betala ett par hundralappar till och åka högre upp på Etnas topp.
Resan upp gör man i små militärbussar. Eller, man kan gå också, men beräknad tid för en sådan etapp är cirka sju timmar och det kräver lite bättre kläder och förberedelser. Så här är Emelie i väntan på vår avfärd med bussen.
Här skumpade vi sedan upp längs de slingrande vulkanvägarna. Vi fick lära oss att det är rätt säkert att vara uppe på Etna eftersom det hela tiden görs en massa undersökningar och man ganska ofta kan förutspå kommande utbrott. Dessutom rinner lavan så sakta ned för berget att man hinner evakueras, det var skönt att veta, hehe.
Stopp nummer två, nästan tretusen meter över havet.
Vissa av de här topparna var bara några år gamla. När vulkaner får sina utbrott bildas ofta nya toppar och gamla förstörs. Vid det senaste utbrottet hade en stor del av forskningsanläggningen högre upp samt den gamla linbanan förstörts. Det är lite häftigt för oavsett hur människorna försöker planera och strukturera så är det alltid naturen som bestämmer på något vis.
Här uppe blåste det helt otroligt och det kändes ibland som vi stod mitt i molnen. På vintrarna brukar det vara snö här och då kan man åka skidor på Etna.
Vår guide berättade massor om Etnas historia, vi fick känna på den varma marken och spana in i en krater där det tidigare varit ett utbrott. Så häftigt och vackert. Naturen kändes verkligen futuristisk och månlik, inte alls som något man sett tidigare.
Men till sist var vi tvungna att lämna toppen och ta sikte på byn där nere igen. Genomblåsta och fyllda med massor ny vulkankunskap och helt magiska vyer. Ett utmärkt utflyktsmål!