I tisdags var jag och såg Beyoncé på Friends Arena. The Formation World Tour gjorde ett stopp i Stockholm och jag var där tillsammans med mina syskon och deras respektive. Att beskriva konserten så här i efterhand är svårt, jag tycker liksom synd om alla de som inte var där och fick uppleva showen med egna ögon. För man måste nog göra det för att förstå på riktigt. Det här var tredje gången jag såg Beyoncé och hon är utan tvekan den absolut bästa liveartist jag sett. Det är perfektion utan att bli tråkigt och det hon gör är faktiskt oslagbart.
Det jag älskar med henne är att hon liksom är allt. Ilska, glädje, tacksamhet, sex, sorg, makt, passion, musikalitet, energi… Som en enorm urkraft. Och när jag står där i publikhavet växlar jag mellan att höja händerna av glädje, knyta näven i ren förbannelse över samhället och torka ett par tårar när det blir kärleksfullt. Man får känna saker och även om det skiftar snabbt i tempo, låtar och känslor så hänger allt ihop.
Sedan är helheten så proffsigt utförd i allt från hennes stora gäng med fantastiska dansare och den gigantiska roterande kuben med videoprojiceringar till ljud, ljus och musikerna i bandet. Det är lekfullt, självsäkert, påkostat och perfekt.
Och när jag lämnar Friends Arena den kvällen är jag utmattad av känslor men också fylld av ny energi. Att se någon uppträda på det här sättet med glädjen, känslan och inte minst musikaliteten är så oerhört inspirerande. Tack igen, Queen B!
PS. De tre första bilderna är lånade härifrån, gifarna är mina egna.
fantastiska foton och gif:ar!!
Åh, jag är så avis! Önskar att jag hade varit där!