Majfragment

Tre fragment av stunder som passerat i maj.

Ett.
Klockan är halv fyra på natten och vi är tjugo personer som trängs i ett kök på femte våningen. Paul Simons I know what I know spelas ur högtalarna och vi dansar. I soffor, på golv och runt pingisbord. Helt plötsligt har ännu en timme passerat och någon kommer på att ”vi borde kanske gå hem nu” så vi vandrar nerför alla trapporna och ut på gatan. Där är det ljust och fåglarna kvittrar. Den tidiga morgonsolen värmer försiktigt och vi går lyckliga hem över mjuk asfalt och kullerstenstorg.

Två.
Det är läggdags men du är bortrest så sängen känns bara konstigt stor och tom. När jag lägger huvudet på kudden tar det en sekund innan tankarna är där. ”Vad ska det bli av mig? Vad händer sen? Hur ska det gå? Vart ska jag ta vägen?”. Jag saknar ditt sätt att klia mig på ryggen och viska att allting ska bli bra, det ordnar sig, det gör det alltid.

Tre.
Det är en av de där första riktigt varma dagarna, då när man kan vara ute i shorts utan att frysa. Vi sitter på trädäcket vända mot solen och bara njuter. Köper en isglass och försöker fånga ännu lite mer sol. När jag kommer in på kvällen känns huden fortfarande varm och luktar sol. Över bostadsområdet sprider sig en välbekant doft från nytända grillar och barnen cyklar upp och ned längs med gatorna. Jag sluter ögonen för en kort sekund och tänker ”Vi klarade det. Vi överlevde vintern i år igen”.