En äldre man håller upp porten för mig och jag tänker att om han bor där så måste han hålla upp den ofta för sådana som jag. Kvinnor i tjugo-, trettio-, fyrtioårsåldern, på väg över gården, till samma mottagning men med olika behov. Det är en märklig känsla att så tydligt tillhöra en grupp, ett demografiskt kluster.
Kvinnan jag bokat tid hos har kortklippt hår färgat i en kopparröd nyans. Hennes utstrålning är lättsam, men tonen rak. Jag placerar mig på en av de röda stolarna i det lilla besöksrummet, en barnteckning på väggen, ett medicinskt diplom fäst med knappnål. Jaha, säger hon och läser på sin skärm där jag försökt att sammanfatta mitt ärende i den lilla rutan som fanns vid tidsbokningen. Det finns en jättebra hemsida, fortsätter hon och skjuter över ett blågrönt visitkort med en adress på, den får du gärna tipsa dina vänner om. Sedan visar hon ett diagram och säger med ett leende att min bästa tid var för femton år sedan. Jag tittar på kurvan på skärmen och ser hur den dalar brantare nedåt än börsen de senaste dagarna. Min placering är en negativ utveckling, ett fall. Allt är bara tid och pengar numera.
Mycket av det hon säger är saker som jag redan vet men valt att stoppa in i ett fack långt bak i huvudet någonstans bara för att älta under sömnlösa nätter. Information som är svår att göra något med, beslut som tycks gigantiska att ta. Jag vill tänka att ålder bara är en siffra, att jag fortfarande blir leggad på systemet ganska ofta, att min maxpuls motsvarar en 16-årings och alla mina barnsliga beteenden, visst måste de betyda något väl? Men ingenting av det hjälper nu.
Hon har ett sätt att uttala cykel som om det vore fordonet och jag ser framför mig hur något rullar iväg i allt högre hastighet. Alla formuleringar som kommer ur min mun är rationella och sakliga, men jag känner mild panik inombords. Jag tänker att hon måste vara så trött på kvinnor som jag, som vill ha allt på vårt sätt och kunna planera livet in i minsta detalj. Efter att hon spänt manschetten runt min arm och konstaterat att blodtrycket i alla fall är bra går hon med på att skriva ut femton kartor till, men, säger hon med ett skratt, frågar du mig tycker jag att du ska strunta i att hämta ut dem. Jag mumlar något om att vi får se och reser mig från stolen.
När jag går därifrån känner jag mig som ett däggdjur. Om tre dagar fyller jag år och rasar ytterligare i statistiken. Ute på gatan tar jag upp telefonen och ringer N som svarar med lugn röst.
Lämna en kommentar
Tusen tack för att du delar. Önskar dig en fin fortsatt resa här på livets väg <3
detaljer som lyfter hela texten, de små observationerna med mannen som håller upp dörren och sättet att uttala cykel och rubriken som fullbordar texten, fördjupar den. väldigt välskrivet! (jag har inget klokt att säga om ämnet, tror det mesta om det sägs bättre av andra än mig, men om text har jag alltid nåt att säga.)
Har varit där. Det blev kringelikrokigt. Kunde ha gått åt skogen men det blev bra.
Det är så svårt då man förstås är en del av statistiken men också alldeles unik med sitt liv! Har aldrig känt mig odödlig, men träffade min man rätt sent, fick (vårt enda) barn rätt sent. Vet inte riktigt hur jag skulle ha gjort sakerna i mitt liv annorlunda. Det man ändå kan vara säker på är att det finns åsikter om hur kvinnor ska leva sina liv! Nu är jag över 50 så nu är ingen så intresserad längre, men minns känslan…
<33333 instämmer med Ulrika. Otrolig närvaro i texten.
Hej, jag talar inte svenska så bra…
I got pregnant at the age of 42 and gave birth to a healthy son the same year. There were no complications along the whole way through pregnancy etc.
The year before I had a missfall in the 7th week of pregnancy.
I met my boyfriend two years earlier and I worried a lot.
YOU DON’T NEED TO!
It’s not a question of age.
Allt kommer att bli bra.
Puss.
Fast jo, åldern spelar en väldigt stor roll i just det här sammanhanget även om du blev gravid.
Så fin och otroligt stark text, Julia. Kan tänka mig att det är mycket att hantera på så många olika plan.
Stine, I’m truly happy for you that everything worked out so well in the end and without complications. That’s wonderful. At the same time, the reality is that biology/age do play a significant role. Just because things went smoothly for one person doesn’t mean the same will happen for someone else, unfortunately.
No matter how things unfold for Julia, I’m sending her all my love and support in this process. But I’d be cautious about reassuring someone that they don’t need to worry. I personally wouldn’t promise anyone that it will work out or that everything will be fine, because none of us can guarantee that, as hard as it is to say. Sometimes, even words meant to comfort can unintentionally hurt, so I think it’s important to be mindful of how we express ourselves.
With all my love
Blev så berörd. Har inte så mycket mer att skriva än wow.
Fin text om känsligt men viktigt ämne. Den bästa tiden på ett sätt må ha varit då men allt i din text tyder på att du på många andra sätt är på rätt plats på rätt tid nu. Kram
STARK text
❤️
Vill läsa mer!! Snälla ge ut en bok<3
Så skickligt och målande skrivet! Kan inte sluta läsa. Skriv en bok pls!
”Jag tittar på kurvan på skärmen och ser hur den dalar brantare nedåt än börsen de senaste dagarna.” Aj.
Antar att du varit på en fertilitetsutredning? Att mäta äggreserven är ett ganska kasst mått faktiskt. Går att förbättra sin fertilitet genom att ta hand om sig själv med ordentligt med mat, vila, solljus. Vi är däggdjur. Skulle rekommendera att läsa lite hos ex. Jenny koos. Ursäkta att jag kommer med ombedda råd.
Nej, det har jag inte. Att rekommendera saker som ”vila och solljus” känns dock lite som ett hån när det finns de som kämpar år efter år med att bli gravida och den typen av kommentarer var inte vad jag önskade när jag skrev mitt inlägg. Jenny Koos har jag inte mycket till övers för.
[insert standing ovation GIF]
Så bra svar!! Heja Julia!
Jag har fått missfall själv. Var vegan när jag började försöka och ansåg mig själv väldigt hälsosam men har kämpat med ätstörningar sen tidiga tonåren så jag har haft svårt att leva balanserat. För mig var det skönt att få höra att kroppen behöver resurser i form av fett och inte vara i stress för det kändes som faktorer jag hade möjlighet att påverka själv som den stressade arkitekt jag är. Jag ber om ursäkt om det framstod som empatilöst och inser att det landade fel. Du kan ta bort mina kommentarer om du vill.
Tack för ditt svar och för att du nyanserade det du skrev. Kring ett så komplext och personligt ämne tror jag att vi alla ska vara varsamma med att komma med sanningar och råd, även om intentionen är god. Fint att du tog dig tiden att kommentera igen och hoppas att du mår bra.
Självklart, vill inte göra dig eller någon annan ledsen eller vara okänslig och mådde skit när jag insåg att det var så. Tack själv för ditt svar och dina texter i bloggen. Jag vet att det är ett superkänsligt ämne och många kämpar med ofrivillig barnlöshet av olika anledningar. Jag är trött på privata företag som erbjuder kvinnor att undersöka sina äggreserver mot betalning genom blodprov. Det kan skrämma upp kvinnor i onödan då det inte säger något om äggaktiviteten/kvaliteten som påverkas av hälsan personen har just då. Ville ge tröst om det var så men det kom ut plumt.
❤️
Fint Julia. Glöm inte att medicintekniken utvecklas explosionsartat. Varje år forskas det mer och utvecklas fler och bättre sätt. Möjligheterna är verkligen fler nu än när jag själv blev till, och vårdens kurva går uppåt öven om den biologiska går ned. Det är något jag tycker är skönt att påminnas om när jag blir lite orolig.
Puss och kram från ett positivt snart 30-årigt IVF-barn med samma grova endometrios som sin mamma
Jättefint skrivet. Har en stor förståelse för det du skriver i texten. Fyllde 38 i början av året och tänker på den tanken varje dag. Barn eller inte barn. Hur ett liv med barn kan bli och hur ett liv utan barn kan bli.
Jag och min man lever just nu ett väldigt bra liv. Det vi kämpat för har vi nu. Ett liv på landet där vi har skapat möjligheter för oss att arbeta mindre och odla mer. Jag gör vad jag vill efter jobbet och går mycket i tankarna om jag vill offra det för ett barn.
Samtidigt är världen annorlunda idag än för hur den var för ca fem år sedan när jag var väldigt redo för barn. Nu vet jag inte längre om jag vill sätta ett barn till denna värld med klimatkris, krig, hårt samhällsklimat och där barnet troligtvis inte skulle ha den uppväxt jag själv fick trots att det såklart skulle vara målet att den skulle få det (tänker på dagens digitaliserade barndomen där lek inte är en lika stor del av barndomen).
Tröstar mig ofta med tanken att om man skulle kunna få ett barn så blir det säkert jättebra och skulle det inte bli så, så vet jag ju att det också skulle blir jättebra.
Jag har läst den här texten flera gånger. Blev nyligen singel efter lååångt förhållande och fyller snart 30. Spännande men märkligt. Konstigt nog känns barn närmare mig nu som singel än för tre månader sen, vi ville ju inte samma. Men ändå, man är verkligen ett däggdjur.