Jag vaknar upp onsdagen den nionde november 2016. Insnöad. Utmattad. Och framför allt: enormt besviken. I natt satt jag vaken till halv tre, följde alla valprognoser, de pekade åt rätt håll. Jag somnade nervös men hoppfull och slog upp ögonen klockan fem – till en verklig mardröm. Hopplösheten, besvikelsen, frustrationen och kanske allra mest hjälplösheten har bosatt sig hos mig. Känslan av att det spelar ingen roll vad jag tycker, vad jag gör, för världen brinner ändå framför mina ögon. Och i morgon kanske vi kan börja handla konkret, men idag vill jag bara ge upp. Så jag gör det. Vi hörs senare.
har inga ord.
Så talande bild för situationen just nu. Jag tänker faktiskt gör detsamma, ge upp för en liten stund. Imorgon kan jag kriga vidare, idag kommer inget vettigt.
Det är så sjukt. Hur mycket jag än läser om det är det som att jag fortfarande inte kan förstå.
Tänker göra precis samma sak. Ge upp ett slag. Sen kämpa, men idag vill jag bara dra täcket över huvudet.