Gör rymden och dess stjärnor till min filt

Allting slutar med Shostakovich. Musiken upphör, tonerna klingar ut. Kvar: tystnad. I vinden ett samtal. Ett erbjudande från en telefonförsäljare om livförsäkring. Jag tackar nej. Tror faktiskt inte jag behöver den. Eller rättare sagt, tror faktiskt inte någon annan behöver den om jag plötsligt upphör. Ett litet liv, ett litet pris. I backen ner mot Slussen skriker bromsar, på Strömbron måsar. Mitt hår torkar i fjorton sekundmeter, dansar i ögonen, kittlar på kragen. Blir det här året utan årstider, vintern då kylan aldrig kom? Jag läser om sommaren 1816. När röd snö föll i Italien, frosten höll i sig i juni och Themsen frös till is i september. Om trettionde juni 1908 när en asteroid exploderade i atmosfären ovanför Sibirien och fyllde himlen i Europa med ett bländande dagsljus, flera dygn i sträck. Men utanför mitt fönster bor bara natten. Ett böljande mörker i all sin ordning. Svälj mig i tystnaden. Gör rymden och dess stjärnor till min filt. Svep den omkring mig och stryk så min panna. I morgon tar äventyren vid.