Jag minns inte vem som stod bakom uttalandet, men jag läste en gång att för att nå fram till sin riktiga stil så ska man köpa plaggen och accessoarerna man älskade som barn. Att helt enkelt backa ett gäng år i tiden och stanna upp vid sjuårsåldern ungefär, för redan där läggs grunden till ens smak. Det här tankesättet har jag återkommit till gång på gång och jag tror verkligen det ligger något i det.
För visst finns det något härligt i de där plötsliga blixtförälskelserna man kunde drabbas av som barn? Den starka intensiva känslan av det här måste jag ha, detta kan jag omöjligen leva utan. Och även om man i slutänden sällan fick allt man önskade, knappt en liten del av det, så tror jag ändå att det är den magkänslan man ska sträva efter när man köper något.
Och ja, det är antagligen därför jag kom hem från Monki med en solgul väska i plast. För att den hade något som påminde väldigt mycket om min barndom. Den är varken särskilt praktisk eller mångsidig men den gör mig glad och ger mig en härlig känsla i kroppen. Ibland får det faktiskt räcka så.
Dessutom går den att fylla med en massa andra bra saker som böcker, apelsinläsk och rosa solglasögon – tre grejer jag älskade även som barn. Sjuåriga Julia hade verkligen varit nöjd.
Sjuåriga Jemina skulle också varit nöjd! Awesome köp ju <3
åååh älskar den!!! så spännande och rolig tanke det där, att gå tillbaka till ens 7-åriga jag, och köpa saker som påminner en om ens barndom och vad man gillade då!
Snygg! Den påminner mycket om min barndom. Jag hade en liknande i rosa. ÄLSKADE den!
Ha-begäret slog verkligen till när jag såg väskan på din instagram! helt fantastiskt härlig och onödig, jag älskar den!
Jag ääälskar den! Om jag skulle vända mig till sjuåriga Julia (vilket alltså syftar på mig som också heter Julia, inte på dig ^^) så skulle jag ha massa tishor med power rangers och stora säckiga militärgröna brallor. Och ärligt talat, det låter inte så illa ;D
Hade nästan en EXAKT likadan till mina barbies!!