Jag tänker på förr i tiden. När jag bloggade nästan varje dag, eller åtminstone varannan. Det var som att timmarna räckte längre då på något vis. Eller kanske var kraven lägre? Mina egna i alla fall. Jag kunde titta in och skriva ”hej”, dela en bra låt jag lyssnade på för stunden eller berätta något halvkryptiskt om min dag.
Nu känns det som att alla idéer blir så stora, de finns där men själva genomförandet tar flera, flera timmar. Alla inlägg jag vill skriva tycks plötsligt så komplicerade. Det ska fotas bilder som ska redigeras, laddas upp och bäddas in tillsammans med smarta, roliga och engagerande texter. Den som ändå hade tre timmar om dagen att lägga på detta…
Men vet ni vad? Trots att jag älskar min blogg oerhört mycket är jag så glad att den här platsen inte är mitt jobb. Jag hade nog varit så dålig på det. Jag vill ha er som mina vänner, inte min publik. Jag vill inspirera till kreativa beslut, inte sälja varor. Jag vill ha en dialog, inte staplar i statistiken.
Folk har förutspått bloggdöden så många gånger. Förklarat mediet både trött och utgående. Och även om den här platsen inte spritter av energi utan snarare jäser på som en mycket långsam surdeg, så lever den för mig. Jag gillar det långa formatet, kombinationen av text och bild och det faktum att bara min blogg ser ut så här.
Här finns ingen casinoreklam, inga blinkande banners och inga adlinks. Men inte heller några frekventa uppdateringar, proffsbilder tagna av fotograf eller inlägg som skulle platsa i ett magasin. Min blogg är samma lilla hörn av internet som den alltid varit. Stundtals tyst, ibland högljudd. Något som sköts i mån av tid och när inspirationen dyker upp. Och så får det faktiskt lov att vara. Jag vill tänka att det finns något fint i det hela. Det långsamma och sporadiska, det mestadels kravlösa, det genuina som bara är jag.
Jag tänker på förr i tiden. På att jag förmodligen skulle bli oerhört förvånad om jag visste att både jag och ni var kvar här fortfarande. Men det är vi, och det gör mig väldigt, väldigt glad.
<3 !!!!!
Jaaa precis så! Tycker så mycket om att din blogg är eftertänksam, genuin och inspirerande. Känner ofta att jag vill skriva eller skapa efter att jag varit i det här lilla hörnet av internet <3
läser prick allt! 🙂
så sant och klokt! <3
jag älskar din blogg!
jag gillar denna platsen av internet
Jaa!! Har läst din blogg sen jag vet inte när ens… så länge har det gått! Och det är verkligen så typ "comforting" på nå sätt att den finns här fortfarande. Tycker det är befriande att saker kan få vara, bara för att de är roliga och för att man får lust till det ibland, inte alltid för att det ska vara klickbart, lönsamt och bygga vidare ens karriär.
När jag började läsa din blogg tror jag att jag typ skulle sluta högsatdiet och börja läsa på gymnasiet och nu i sommar tar jag examen på GDK-programet på liu efter att upptäckt den utbildningen via dig bland annat (japp är stundvis livrädd och så vilsen i vad fan jag ska jobba med och tänker jämt att jag inte är kreativ nog för denna bransch men personer som dig får mig ändå att bli peppad och våga tro lite mer på mig själv). Så sjukt vad tiden går.
Heja dig och det lustfyllda och kravlösa bloggandet!
Kan bara hålla med ovanstående kommentatörer!
Jag har också någon obeskrivlig känsla av att ju mer kommersiell och "lönsam" en blogg blir för bloggaren, desto mindre engagerade blir läsarna. Många bloggare uttrycker ju att kommentarerna blir färre och innehållsfattigare, d.v.s. att kommunikationen mellan skrivare och läsare inte är lika rik.
Visserligen kanske läsarna blir fler ju mer kommersiell bloggen blir, men då blir ju syftet med skrivandet något annat. Det går från att vara inlägg med reflektioner man kan vilja ha svar på till att producera något för att det krävs: för inkomsten, för adlink-kontrakten, för att läsarna tycker sig ha rätt till nya inlägg (för som läsare utsätts man ju för reklam).
Jag känner mig i alla fall mer benägen att kommentera på dina inlägg, och skulle hellre deltagit i en "kommentarsdiskussion" på din blogg än på säg, Kenzas.
Att komma in på det här hörnet av internet är lite som att vara med i 925-gruppen på facebook – inte för alla men de som är där är samstämmiga i att här är vi schyssta mot varandra och vi tar varandra på allvar, precis som vi skulle göra i verkliga livet. Det här är inget magasin, det är en verklig människas liv.
Oj, det här blev långt, men det var en reflektion kring varför du kanske inte vill göra det där andra med din blogg, och varför vi är kvar. Det känns som att vi är ett litet gäng. Och vem vill inte tillhöra ett sådant?
Puss och kram och hoppas att du är kvar länge till! 🙂
tycker också om den här platsen! tror att det är mitt favorithäng på www faktiskt 🙂
Din blogg är verkligen fantastisk <3
Vill att din blogg ska fortsätta vara precis såhär. Så himla trygg och härlig plats på internet <3
Är så glad för din blogg. Och för alla typer av inlägg du gör.
<3
älskar din blogg! och har gjort i flera år, förmodligen för att den känns så genuin. du är så himla inspirerande och en bidragande faktor till hur mitt liv ser ut idag. pluggar nämligen gdk efter att ha läst dina inlägg om utbildningen.
ville väl mest bara skriva att du uppskattas något enormt i bloggvärlden! <3
Det är precis därför jag gillar din blogg! Du är en vän som inspirerar med dina ord, din stil, din musik och dina färger och former.
Tack för att du stannar kvar!
<3
Jag ÄLSKAR ditt lilla hörn av Internet, den är så ärlig, härlig, kreativ, inspirerande och alldeles mysig på något sätt 🙂
Tycker så mycket om din blogg som bara blir bättre och bättre. Fina bilder och texter med ett språk som är så vackert, klokt och målande. Fortsätt så älskade Julia. Kram
Det här är exakt anledningen till varför jag gillar din blogg så mycket. Tack för att du finns här på internettet!
Håller med alla ovanstående! Så lugnande att komma in här. Kan liksom släppa garden. Precis som det var back in the days – personligt och med hjärta <3
Älskar just därför din blogg!
Internets bästa hörn! Tack <3
din blogg är bäst, tittat in här då och då i typ 10 år nu.
och kom på att jag glömt följa dig på instagram av nån anledning så det fick jag ju ta och göra!!
älskarrr din blogg!