Jakten på januari-pirret

I söndags natt drömde jag att jag gick omkring på ett stort museum. Arkitekturen var fantastisk, jag visste aldrig vad som väntade runt nästa hörn, strosade bara runt och tog in och tog in. Ute på en solbelyst innegård fanns det enorma solrosor, säkert fem, sex meter höga. Ljusgröna stjälkar som stod rakt upp och jag följde dem med blicken. Såg hur de tecknades mot den disigt ljusblå himlen, drabbades av känslan av att jag ville fotografera dem. Sedan vaknade jag.

Jag är ingen drömtydare men jag tror att min hjärna berättade för mig att den saknar inspiration. Att den längtar efter att kittlas, se något nytt och promenera runt i främmande landskap. Sträcka sig efter solen, uppåt och iväg.

Liksom många andra bestämde jag mig för att ta mig an januari med fasta nypor. Jag tänkte att nu skulle det bli ordning och reda, hälsokost, rak hållning och sparsamt leverne. Men fy farao vad tråkigt det är? Enbart plikter på alla plan, i alla rum. Det är ju inte alls det jag vill och det är uppenbarligen inte heller vad min hjärna längtar efter. Så med tio dagar kvar av januari, varav merparten av dem ser ut att bli gråmulna med tre plusgrader, inser jag att det är dags att tänka om. Jag måste hitta pirret. Det här är små saker jag ska göra för att ta mig dit.

Leta musik. Jag vill gå till en skivaffär och bläddra bland gamla vinylskivor. Hitta ny fast gammal musik på ett annat sätt än tidigare, lägga de mest lockande titlarna på hjärnan och gå hem och ge det några lyssningar.

Äta flingor och fil. Först tänkte jag att jag kanske var sugen på att göra gröt. Nyttiga kok med fibrer och sylt, men så kom jag på att det jag egentligen behöver nu är nog flingor och fil. Tryggt, snällt och sött.

Fixa håret. I den totala avsaknaden av lyster som råder så här års så tänker jag att jag i alla fall ska göra något kul med min frisyr. Fixa en lång fläta med scarf, sätta upp det med omaka hårspännen eller göra en slarvig svinrygg i nacken.

Bära tunna sulor. Det enda som är bra med att den här vintern är så medioker och snölös är att inga tunga kängor eller vinterskor behövs. Istället ska jag bära mina loafers och sneakers som om det vore mars. Kanske de cognacsfärgade mockastövlarna också, de som är lite känsliga mot väta. Japp, de tillsammans med strumpbyxor och vippig svart kjol får det bli.

Laga färgglad mat. Även om inte jag är det så kan väl mina middagar få kännas pigga. Saftiga blodapelsiner, gröna oliver, salta sardeller, kokta ägg med orangegul äggula (var kan jag köpa riktigt bra ägg i Stockholm?) och salladsblad som ser ut som små konstverk. Nästan allt som French Family Food lagar vill jag kopiera och lägga på min tallrik.

Bygga en koja. En gång dejtade en kompis till mig en kille som bodde i en koja som han byggt i lägenheten. Riktigt så långt ska jag inte gå tänkte jag, men jag gillar tanken på att kapitulera för januaris tristess och bara bygga en hög av täcken och kuddar, parkera sig framför en skärm därinne och äta bokstavskex.

Svettas i bastu. Jag har jobbat på mitt jobb i fyra år och inte en enda gång har jag testat bastun vi har i gymmet. Men nu är det jag som sätter mig där en kväll efter att jag gjort mitt träningspass, pustar ut i värmen och håller tummarna för att ingen kollega glider förbi.

Köpa smink. Ja, det är basic men mitt läppstift håller faktiskt på att ta slut. Allting kommer att bli bra om jag köper ett nytt, det är i alla fall vad reklamen säger.

Gå på utställning. Den bästa inspirationsinjektionen brukar vara att ta del av konst i någon form och eftersom mitt undermedvetna bad om det i min dröm så ska jag se till att ta mig iväg på en utställning. Gärna något lite omskakande och inte för tillrättalagt.

Och sen vill jag hemskt gärna veta vad ni tycker att jag ska blogga om. Kan ni inte önska inlägg eller bara dela tankar? Det vore mycket uppskattat, tack!