Saker som känns som godis

Nu när halva landet tycks blivit frälsta av Marie Kondos rensningsstrategier och prylfilosofier kände jag att det var dags för lite självrannsakan. Hur tänker jag egentligen när det kommer till saker i hemmet? Vad köper jag och varför? För hypen till trots känner jag mig inte superlockad att KonMari:a hela mitt hem och det kommer nog dessvärre aldrig bli någon minimalist av mig. Min garderob andas mer utklädningslåda än säker stil och min bokhylla är full av böcker, loppisfyndade vaser och rosa kulspetspennor. Och det enda rimliga med det är väl att jag älskar i princip varenda liten sak. Så efter en kort fundering insåg jag att jag har två undermedvetna strategier:
 
1. Jag faller för saker som är lite, lite fula. En något för klumpig sko, en oklar färg på ett plagg eller en skelögd porslinshund. När det är för snyggt blir det oftast tråkigt.
2. Att handla något ska ge mig samma känsla som det var att köpa godis som barn. Oavsett om det är kläder, mat, hudvård eller inredning kan allt kännas som godis.
 
För att bevisa detta tänkte jag att vi skulle kolla på några nya saker som dykt upp i mitt hem den senaste tiden. Godis i prylform helt enkelt.
 
lampa + vas
Inredningsgodis i form av en knallgrön lampa som jag ärvt av min mormor, en liten blå loppisfyndad vas och en stor gulrosa vas från Motel a Miio. Lampan tycker jag så mycket om! Den är kul och snygg och personlig på samma gång och så påminner den mig om mormor såklart.
 
blus
Klädgodis i form av en silkesblus som verkligen är extra allt. Jag hittade den här vintage i New York och tvekade lite först men insåg sedan att prickar, kedjor, tofsar och en riktigt blingig knapp helt enkelt är så konstigt att det blir rätt. Nu är den en favorit. 
 
prickig växt
Växtgodis i form av prickiga och lila blommor. Jag har även köpt en med rosarandiga blad och en med grönfläckigt mönster. När jag såg den prickiga tänkte jag ”om min blogg vore en växt skulle det vara den här” så då var jag ju bara tvungen att ta med den hem.
 
peter thomas roth
Hudvårdsgodis i form av små mask-burkar från Peter Thomas Roth. Hur banalt det än kan låta blir jag på riktigt glad när jag öppnar badrumsskåpet och hittar dessa. Jag köpte dem i ett set på Sephora i New York, mest för att jag haft Pumpkin-masken sedan innan och älskar den, samt för att jag hört bra om Peter Thomas Rots andra masker (och ja, kanske även för att det var rea). Nu har jag masker så det räcker året ut och lite till!
 
godis
Smågodis för att ja, ibland är ju riktigt godis det enda man behöver. Och vill man addera ett uns av ordning och reda till sin lördagsmix så kan man ju alltid färgsortera det och lägga upp det fint på ett fat innan man går loss. Kram och hej från mig och mitt inre barn!
 

Delta i diskussionen

10 kommentarer

  1. Färgsorterat godis <3

    Och sen tänker jag att du ju faktiskt KonMari:ar hela tiden, du skaffar och har bara det du gillar, precis det som alltihopa går ut på! Älskar i den lilla korta videon som släpptes i samband med serien på Netflix, när hon är hos en känd komiker och ska hjälpa honom med hans barnrum, och de pratar om en penna han gillar. Han undrar om hon tycker att den är onödig, men hon frågar till svar "skulle du bli lycklig om du köpte 50 stycken?", och när han svarar ja, så skrattar hon bara och svarar att då har han ju inget annat val än att göra just det! Tänker att det verkligen visar på vad hon menar med sin metod, att spara det som gör en glad (eller som absolut måste sparas, typ bestick då)

  2. Total igenkänning! Försöker rensa ibland, men jag har ju bara saker jag älskar och blir glad av..
    mvh från en som är sambo med en plastflamingo och porslinsgiraff

  3. Instämmer med kören här inne – alltså LAMPAN!!! Finaste jag sett! Hör mycket gärna av dig om du någon gång skulle tröttna på den!
    För övrigt SÅ mysigt inlägg, tack för det <3

  4. Säger som de flesta andra: Lampan! Och så himla fint att ha den som minne efter en kär släkting. Från min farmor har jag fyra stolar med guldigt tyg och en blingig kristallkrona.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Alicia Sivert Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *