Fredagskväll. Jag övar på att vara hemma och ta det lugnt. Det är en vanesak, säger folk och jag har tydligen bara dåliga vanor. Uteblivandet av händelser gör mig rastlös och gnällig. Allt är tråkigt, konstaterar jag för en vän och sedan kommer jag att tänka på det där gamla citatet: ”only boring people get bored” och vem vill va en sån? Men lägenheten är januarimörk och okreativ och i köket skramlar glasen i diskhon och den där förbannande plastpåselådan har svämmat över igen, spyr ut hopknutna ICA-kassar på golvet, har alltid en glipa som inte går att stänga, herregud vad jag stör mig på den, hur kan jag ens ha så många plastpåsar när de kostar 2,50 styck och dessutom är dåliga för miljön? Men så får jag syn på den där skrynkligt tunna från New York med en stor gul smiley på och i kombination med insikten only boring people get bored och det massiva mörkret i min lägenhet så bestämmer jag mig för att göra något. Jag vet inte vad och det blir inte särskilt bra, men varför behöver det bli det så länge det blir något och plötsligt är fredagskvällen fredagsnatt och jag är en god vana rikare som stannat hemma och här är tre bilder som resultat.
(Kanske det mest oklara blogginlägget på länge men kul att ni är här och läser ändå. Puss & tack!)
första bilden sög in mig hit från bloglovin och stämningen i texten i relation till de bilderna fick mig att fastna än mer. så det blev visst nåt av det
Håller med Ulrikas kommentar, första bilden var den som fick mig intresserad i bloglovin fastän jag egentligen alltid klickar in på din blogg haha men liksom rubriken och bilden passade så bra ihop, mörkt och dystert men ändå en gul glad smiley där mitt bland allt. Heja dig för att vara en bra skribent och nu är du en vana rikare! Puss hej <3
du skriver fantastiskt även när det är oklart, och dy är så awesome! Jag älskar citatet också.