Det är 2017 och vissa dagar vill jag bara hyra en ångvält och köra över hela samhället. Andra stunder vill jag gråta åt alltings hopplöshet, för att vi inte kommit längre än så här. För att en av världens mäktigaste män använder uttryck som grab them by the pussy och ändå får vara president. För att kvinnors rättigheter gång på gång inskränks. För att löneskillnader, abortmotståndare, våld i nära relationer, skönhetsideal, kvinnohat och tusen andra saker till fortfarande existerar. För att jag kan bli kallad jävla feministhora av en okänd kille utan anledning. För att Sverige enligt studier är ett av världens bästa länder att vara kvinna i, men det ändå är så här.
Samtidigt vill jag också skicka tacksamhet. Till alla som kämpat för mina rättigheter långt innan jag föddes och till alla som kämpar idag. För oss och för kommande generationer. Tack för systerskapet som finns omkring mig, i kommentarsfält, på Facebookgrupper och bland mina vänner. Tack för att ni är en så fantastisk grupp smarta, starka, coola, inspirerande kvinnor som läser min blogg. Tillsammans är vi starka. Och när vi inte orkar längre, när vi bara vill hämta ångvälten eller gråta åt alltings hopplöshet, då backar vi varandra. Då hjälps vi åt.
Tillsammans är vi fan orubbliga. Massa kärlek till dig.
tack själv <3
<3
<3 I feel ya!
ja, tack och lov för systerskapet! det som finns nu och kämpar med oss och det som funnits före oss och kämpat åt oss.