Helgen som gick

 

Idag är det söndag och jag har fyllt lungorna med frisk luft. Andats in och ut bland tallar och berg och rötter och stenar. Gått på led runt sjön som korsas av människor på skridskor, hundar och barn. Suttit på en bergstopp och druckit termoskaffe och ätit ballerinakex och pratat om midsommar för hur avlägset det än känns så blir det ju sommar i år med. Vi betalade fyrtio kronor för att få lägga våra korvar på grillen, ”mer Stockholm än så här blir det inte” tänkte jag men ändrade mig snabbt när en skäggig söderfarsa i Haglöfsbyxor gled upp och lade sina egenstoppade Taylor & Jones-korvar intill våra färdigköpta. ”Okej, NU kan det omöjligen bli mer Stockholm”, fastslog jag och hade rätt.

 

Det är lördag och klockan är tjugotvå men jag är tjugosex och ligger i min säng. Jag har lovat mig själv att stanna hemma, räkna pulsslag under täcket. Men ni säger ”kom”, ”följ med”, ”vi är här”, ”vi väntar på dig” så jag kliver upp och in i duschen och ställer mig vid spegeln och en timme senare sitter jag bredvid er och pulsen är åter lugn. Nätterna fylls med neon och bas och vi är varandras axlar att luta oss mot. Är inte det förbannat fint så säg.

 

I morgon är början på en massa sista saker, jag har kommit till nedersta raden av kryss på mitt papper och äventyr väntar runt hörnet. Det blir bra, det känner jag på mig.