Ett känslominne – stranden 1997

stranden
 
Jag vaknar tidigt på morgonen. Solens varma stålar letar sig in, genom fönstret och ut i den lilla springan vid rullgardinen. Fastän klockan inte ens är nio bor en hetta i luften. Asfalten har en varm och lite kvalmig doft. Små pärlor av svett rinner längs min hud.
 
I köket packar mamma kylväskan. En Big Pack-burk med pastasallad, Rhode Island-dressing på flaska, Jättens citronkex, två 3-pack med apelsin-Mer och skivad vattenmelon. Allt läggs på en bädd av blå kylklampar. Locket stängs och vi lastar in oss i bilen. Volvon skumpar längs dammiga grusvägar och snart skymtar något blått i horisonten.
 
”Här tar vi”, säger vi till slut, efter att ha granskat hela stranden för att hitta den bästa platsen. Pappa fäller upp två brassestolar med mugghållare på handtaget. Den ständigt påfyllda kaffekoppen får vila där resten av dagen. En korsordstidning vandrar stolarna emellan och rutorna fylls sakta med ord.
 
Ett stort orange tygstycke med mönster av blommor i 70-talsstil breds ut. Det har en mjukhet som bara kan åstadkommas av årtionden av utflykter och tvättar i maskin. Jag lägger mig på det i ett hörn, iförd rosa baddräkt och med en bok i högsta hugg. Mitt högra knä pryds av ett plåster och under stortån sitter en liten, liten sticka. Pappa plockar ut den med pincett.
 
På avlägset håll hörs en strandradio. Måsar cirkulerar över badplatsen. Någon gör eleganta hopp i vattnet från bryggan med skylten ”Dykning förbjuden”. Tunna slöjmoln seglar förbi på himlen. Solen gassar och matsäcken smakar bra. Det är en dag på stranden.

Delta i diskussionen

4 kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *