I söndags fick jag en påse trattkantareller av min mamma. Jag vet inte om ni håller med men det är få stunder jag känner mig så rik som när jag har något riktigt gott hemma. En stor bit parmesanost, ett nybakt bröd eller en burk hemkokt sylt… Något som man inte kan hitta till extrapris på närmaste Ica utan något som är sådär alldeles extra. Så de fina kantarellerna förtjänade en god middag och jag och Filip lagade en av våra favoriträtter: risotto.
Vi utgick från mitt vanliga recept som jag bloggat om tidigare, men här kommer det igen för er som missat. Denna gång med höstanpassning, men självklart kan man lägga till vad man själv vill ha. Skaldjur, grönsaker, bönor eller något annat gott!
Till fyra portioner behöver du:
4 dl arborio- eller avorioris
1 l grönsaksbuljong
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
2 dl riven parmesanost (eller annan vällagrad ost)
1 påse rensad svamp, helst kantareller
1 pkt färsk bladspenat
140 g bacon
smör att steka i
Gör så här:
Koka upp buljongen. Skala och finhacka löken och vitlöken, fräs dem i smör i en tjockbottnad kastrull. Rör i riset och häll på lite av den varma buljongen. Låt risotton koka på svag värme utan lock i cirka 20 minuter och rör i buljongen lite i taget under kokningen. När riset känns krämigt men fortfarande har en fast kärna är det klart. Stek kantarellerna i en torr panna. När de börjar mjukna, tillsätt en klick smör. Dela baconet i småbitar och stek i en annan panna. När det fått fin färg, tillsätt nästan all bladspenat. Blanda sedan allt med riset. Vänd ner några deciliter riven ost och rör om så det blir krämigt. Dekorera med bladspenaten som är kvar, smaka av med salt och peppar och servera med parmesanost. Klart!
Shit vad gott, kantareller<3
Åh, ser ju helt ljuvligt ut. Och jag håller med, med en godbit i kylen eller skafferiet är man verkligen rik!
men alltså hur gott??? RIsotto är ju så gott!
Håller helt med om den där rikedoms-känslan. Bra mat gör att livet känns bättre. Vad fint att FIlip också är uppe hos dig nu. (har fått känslan att ni bodde på olika ställen.) Roligast är ju att inte vara själv när en lagar mat.