Vårkväll


Vissa människor är sådana som drar på sig löparskorna och springer som bara den. Sådan är inte jag. Nej, istället pluggar jag in hörlurarna i iPhonen och knyter conversen. Sedan börjar jag gå och lyfter höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster i en evinnerlig takt. Mina kliv är långa och stora och sådär kan jag hålla på och gå nästan hur länge som helst. Jag är verkligen ingen löpare, men gå det kan jag!
Nu har jag precis kommit hem från en promenad runt Strömmen. En såndär ljummen vårkväll med knappt någon vind alls, skrattande barn på cyklar, par hand i hand på parkbänkar, vitprickiga grönslätter med vitsippor, strömmande vatten och fågelkvitter. Som jag längtat efter detta alla snöstormiga vinterdagar, äntligen! Känner mig alldeles full av energi igen vilket är välbehövligt för nu ska jag tillbaka till skolan igen. Ja, klockan 21. Det är en sån tid nu med massor att göra. Men jag är glad ändå och kanske gör ett litet vårskrik på vägen dit!

Delta i diskussionen

3 kommentarer

  1. jag känner också sådär! jag tycker om att gå, men inte att springa/jogga. visst, det kanske är bättre träning att springa, men jag gillar inte tanken på att börja flåsa och bli svettig. att gå är den perfekta motionen för mig. om det blir jobbigt är det bara att sakta ner farten lite, och när man går har man faktiskt tid att se sig omkring.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till caroline Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *