Fredagen den trettonde augusti. Den sista riktiga semesterdagen. Resväskan ännu ouppackad i hallen. Jag släppte ner den vid dörrmattan när jag kom hem från Gotlandsbåten halv två i natt. Rafsade fram ett smörpaket ur det sommartomma kylskåpet och åt ett par skivor knäckebröd vid diskbänken innan jag gick och lade mig. Vaknade till en ny dag och låg kvar för att läsa de sista åttio sidorna ur Samlade verk. Lämnade Martin Berg och Rakel och Gustav Becker innanför den ockragula pärmen, tacksam över att ha fått vara deras sällskap under några dagar. Åt en skål citronyoghurt och drack kaffe. Fotade den sista bilden ur semesterns engångskamera och gick för att lämna in den på framkallning. Mannen bakom disken frågade om jag hade bråttom att få bilderna klara. Nejdå, det är lugnt. Ta er tid, svarade jag. På vägen hem köpte jag stora blommor och satte i en vas.
Fredagen den trettonde augusti. Jag skriver fortfarande här. Tydligen. Det bara sker. Jag har läst era kommentarer noga, flera gånger, lagrat dem varsamt, tagit emot ödmjukt. De gör mig glad. Och egentligen hade jag tänkt berätta om dagarna på Gotland och kanske om solrosfälten i Orentano och visa hur man syr en klänning i rosa bäckebölja och prata om de olika böckerna jag läst, men så blev det detta. Ett fragment av det senaste dygnet. Resten kommer tids nog. Det är ingen brådska.
Så glad för dina ord.
Ingen brådska alls! Så glad för varje liten bokstav som hamnar här.
Jaa, gillar alla dina texter och bilder! Fin plats det här <3
det är ingen brådska <3 älskar din plats här, så fin och inspirerande. och åh, jag läste om samlade verk för någon vecka sedan och vad fint det är att få hänga i deras värld en stund. tycker den är magnetisk!
Supertrevligt med vykort från sommaren i höst också! Kanske då man behöver det som mest. ❤️
❤️
Vill definitivt veta hur man syr en klänning i rosa bäckebölja 🪡👗
Tack för att du inte försvann från den här platsen! Den mest njutbara blogg jag vet!