Varje gång jag träffar en ny person så är det som att min hjärna utsätts för en smärre informationschock. Helt plötsligt ska en tidigare främmande människa flytta in i mitt huvud och uppta en stor del av min tankekraft. Det analyseras, funderas, struktureras och visualiseras – dagarna i ända.
Ofta börjar det stegvis. Jag kanske delar med mig av en låt jag spelar extra mycket just nu och så lyssnar vi på den tillsammans. Eller så pratar vi om något gemensamt resmål vi båda besökt, utbyter minnen kring platsen, värmen, kulturen. Sedan går vi på restaurang och äter en trevlig middag och rätt vad det är kan jag inte tänka på pasta carbonara utan att du dyker upp.
Efter en stund får du en egen sida bland anteckningarna i min telefon. Där samlar jag tro och tvivel och stunder som kanske var något mer. Små inkapslade ögonblick, fragment av ett något. Rader som handlar om dig.
Och helt plötsligt är du inte bara du längre. Du är Jonathan Johanssons ”Du kommer krossa”, salta S-märken, korsningen vid Grev Turegatan och 2318 tecken i min telefon. Du har blivit till alla dessa objekt som ständigt dyker upp i min vardag och påminner om dig.
En person minns jag som färska vårrullar, Sopranos säsong 1 och lammullströjor. En annan är rostbröd med marmelad, Rolling Stones och rökrutan längs Jakobsbergsgatan. En tredje är Monteliusvägen, Chance the Rapper och smileyn med solglasögon. Och mitt livs populärkulturella referenser är inte längre desamma, de är era, på gott och ont.
För sedan händer visst något. Vi slutar ses, allt rinner ut, du svävar sakta bort. Anteckningarna är kvar men du är försvunnen. Det är nog bäst så. Det är det nästan alltid. Och jag tänker för mig själv: ”du kunde inte få min kärlek, men du fick i alla fall en låt, ett gathörn, ett recept. Varsågod.”
<3
du skriver så fint, det griper tag i en och du lyckas sätta ord på känslor och händelser. Trots att vi lever helt olika liv.
nänänänänä vad fint skrivet Julia. <3
kram <3
Så fint Julia!
Åh vad bra skrivet, och så sant ju.
Så himla, himla fint.
fan.tas.tisk. text! och sa himla sant. tycker det är bade fint och sorgligt med sana associationer, beroende pa hur det gick med respektive person till slut. men jag gillar ju vardagar som känns och inte bara flyter förbi, och kännas gör den väl när den innehaller fina minnen och tankar.
åh, vad fint.
starkt!
Så fint!
alltså, fy så sant skrivet. så jävla sant!
Dessa inläggen är mina favoriter, du är så bra på att beskriva exakt det man gör och känner.
SÅ fint. Vill läsa mer!
<3<3
Texten gick raka vägen till hjärtat, precis så känns det ju (hittade din blogg idag).
<3