Sommarens mildhet fri utan vassa kanter

 

Svårt att skriva när allting är mjukt när orden saknar stavelser flyter ihop blir en flod som rinner över sidorna. När det är slöjmoln och björnmossa och finkornig sand. Sommarens mildhet fri utan vassa kanter och solen som går upp och ned går går går vandrar likt tankarna på oändliga dagsturer. Jag rör mig otåligt ömtåligt springer landsväg grusväg skogsväg springer från ett jag i jakt på ett annat hinner ikapp för att börja om. Att vilja veta bliva är det svåraste att göra tydligt av allt som är mjukt att definiera konkretisera låt mig hårdra nej låt mig klappa stryka smeka sommarens mildhet över en ännu okänd panna en outforskad kind en hand jag inte funnit.