Klockan är tio över tolv och jag har fortfarande balkongdörren öppen. Värmen har lagt sig som en filt över stan, bäddat in den i tjocka lager av syrentung doft och hettande sol. Den gör oss gott. Det är som att alla lever lite mer nu.
Ikväll efter jobbet köpte jag smågodis för tolv kronor och gick och satte mig i Ivar Los park. Jag hade lovat mig själv att läsa ut en bok och hemma får jag ingen ro, det finns så mycket som stör. I en och en halv timme satt jag där själv under ett träd och vände blad. Folk omkring mig picknickade, cavaflaskor poppades, pizzakartonger veks upp. Jag trivdes bra i deras sällskap även om jag var där på egen hand. Själv men inte ensam, tänk att det kan vara sådan skillnad. Jag borde göra den lästimmen till en vana.
På måndag gör jag den sista stora inlämningen i min skrivkurs. Sedan har jag vips läst 30 hp kreativt skrivande och får gå på sommarlov, även om det är ganska många veckor kvar till min semester. Jag har gillat att plugga vid sidan av jobbet. Det har varit tidskrävande men oerhört stimulerande. Någonstans inom mig har jag också börjat nära en rädsla för att bli intellektuellt och kulturellt förslappad, för att samhället numera kräver så lite analys av en och för att man ständigt är van vid saker som bara ska vara fina eller roa en. Inget får kännas komplicerat längre, allt ska vara self love & feel good. Då är det bra med en kurs som ser till att man måste reflektera kring 1800-talsromaner och skriva sonetter. I alla fall behöver jag det motståndet i mitt liv.
Sämre effekt har det dock fått på bloggen. Jag har kommit på mig själv med att sakna den (och er!) flera gånger, samtidigt som den verkligen inte har hunnits med just nu. Kanske är det formatet med långa, välarbetade inlägg som gör att det känns extra krävande? Inom mig bor en liten nyfikenhet där jag skulle vilja testa att ha den mer som en anteckningsbok. Ibland med bildrika och noga formulerade inlägg, ibland med bara någon textrad, en låt jag gillar extra mycket eller ett foto jag fastnat för. Kanske är det värt att testa. Vi får se.
Nu är klockan halv ett och jag har ännu inte stängt balkongdörren. Innan jag somnar ska jag läsa en novell av Tjechov och i morgon ska det bli tjugoåtta grader varmt. Försommaren är här nu.
Stor igenkänning i det du skriver. Så betydelsefullt att få plugga, läsa, möta andra och diskutera spdsnt som intresserar en. Oavsett vad/ om det leder vidare tull något annat, så betyder det mycket för att ens inre liv ska må bra.
Och bloggen – kan den inte få vara lite av varje? För de flesta av oss är nog det viktigaste att den får vara ett andningshål och en plats för reflektion. Och jag tror att när författaren skriver sådant som är grundat i en själv – då berör det också andra.
Jag tycker absolut att du skall blogga precis som du har lust! Är det en textrad här och ett låttips där är det inte bort från längre inlägg om du sedan har lust att göra ett sådant någon gång när andan faller in!
Känner också att jag saknar att plugga! Bara att få lära sig nya saker, och att reflektera. Tog examen för ett år sedan och har tänkt att jag vill läsa någon kurs på sidan av jobbet, men känns så svårt att hinna med? Känner knappt att jag hinner med vänner, träna, hobbys och allt annat som ska hinnas med.
Man ska skriva när man känner för det och inte för att man måste 🙂
Saknar verkligen att plugga, kanske borde försöka det igen. Så himla fint skrivet.
fint sammanfattat, julia! jag gillar din blogg och ser fram emot att få se vad du hittar på framöver.