Stå på dansgolv
känna livet
trängsel, blickar
öl i handen
fotsteg, gnistan
självantända
brinna snabbt i natten.
Och där är
han med luggen och
han med skjortan och
han med hatten
och jag är halm och strå.
På scenen går de ner på knä
och tiden upp i rök
för kärleken är evig
och klockan för mycket
men livet för lite
för länge
nästan noll.
Måste ha mer
är inte nog
vill bara
leva leva leva
helt fullt
helt slut
rinna över och ut.
Lämna en kommentar
Underbar text
Det bästa du skrivit
herregud! helt fantastisk.
underbar text! fångar verkligen en känsla