Vakna klockan fyra, klockan sex, klockan åtta. Gå upp och läsa Ulf Lundell. Flytta stolen efter solen. Sträcka på pyjamasbenen. Gräset mellan tårna, fuktigt efter nattens regn. Tids nog torkar allt. Strån och vantar och tårar.
Kom att tänka på ett mail jag aldrig svarade på. Ett halvår efteråt är försent väl? Förmodligen var det försent redan när det kom.
Ständigt i mitt huvud: detta ältande kring att skriva. Hur jag borde, vad jag skulle. Så lätt i tanken, men sen. Paus bland orden, radavstånd på flera veckor. Alltid ett snart inom räckhåll.
Vi talar om framtid. Pratar drömmar, pratar mål. Och mitt mål är nog att drömma mer och min dröm är nog att kunna sätta mål. Våga lämna rutan jag hamnat på.
I slutändan är allt liv och död. Startpunkter och mållinjer. Just nu: fördel liv. Nyfödda blickar att bekanta sig med. Det minsta som blir det största, det överväldiga, livsomvälvande. Framtida tårar att torka, berättelser att skriva, drömmar att uppfylla. Jag ska finnas här för er, jag lovar.
magisk text, vad den flyter fram, och hur jag njuter av den!
Har du hört om ”email debt forgivness day” ? Tror det hette så iaf, då får man svara på Mail hur lång tid det än gått!
Fin text!
Otroligt vackert skrivet och bildsatt. Tack för dina ord, trots sommarens långa dagar.