Den fjärde dagen på vår Montenegro-resa bestämde vi skulle bli en utflyktsdag. Därför snirklade vi oss upp i bergen längs de mest kringelikrokiga vägarna. Ibland stannade vi för att beundra utsikten.
Karin var hänförd. Precis som vi andra.
Sedan rullade vi vidare i vår lilla Fiat 500 (som faktiskt skötte sig riktigt bra på det snäva, branta vägarna) och nådde slutligen Skadarsjön. Det är en stor sjö som ligger i både Montenegro och Albanien och som är känd för sin fina natur och sitt rika fågelliv.
Vi hade sedan tidigare siktat in oss på att paddla och upptäcka lite stränder på egen hand. Men när vi kom fram till Virpazar (som är staden där de flesta utflykterna kring sjön utgår ifrån) mötte vi en turistguide som ”would not recommend us to do that”. Hon tyckte vi skulle ta en båtutflykt istället, men vi satte all vår tilltro till våra svenska friluftsgener och trotsade henne. Strax därpå paddlade vi iväg två och två i kajaker och det gick alldeles utmärkt.
Det var så fint att paddla i svindlande natur, klart ljummet vatten och en sol som dagen till ära inte gassade alltför mycket.
När vi blev hungriga hittade vi en strand att gå i land på där vi kunde äta vår matsäck. Helt själva utan minsta tillstymmelse till andra turister och båtutflyktsresenärer.
Sedan paddlade vi en stund till, genom näckrosblad och under broar.
Efter ett tag hittade vi en ny strand att gå i land på. Där parkerade vi oss med varsin bok och svalkade oss i vattnet. När skuggan till slut tagit över hela stranden började vi paddla tillbaka till Virpazar.
Julia och Anna.
För en tre timmar lång utflykt betalade vi ungefär 10 euro per person och fick en superfin naturupplevelse med upptäckter på egen hand. Mycket mer värt än en förbokad båttur som guiden föreslog. 1-0 till oss!
Heeej! Undrar så mkt var Karins klänning är från? 🙂
alltså wow vad fint!