Nästan trehundra morgnar i den här lägenheten och så vaknar man ändå en dag och tycker allt ser annorlunda ut. Det var något med ljuset idag. Hur det letade sig in genom mitt sovrumsfönster, fyllde rummet med vitt vitt vitt. Och känslan i bröstet, jag ville spara den på något vis. Sätta fingret på, dokumentera, fastän det inte var något särskilt alls. Bara en helt vanlig onsdagsmorgon i tjugosexåriga Julias liv. På väg till reklamkontoret som så många dagar förr. Slitna sneakers från förförra våren, randig tröja, nyborstat hår, skrynkliga lakan, ärrade knän. På väg men hemma. Otålig men nöjd. Rastlös men tillbakadragen. Små obetydligheter sparade på bild. Jag blev en kvart sen men det var det värt.
åh vad fint.
Vilket fint inlägg! Texten sätter fingret på något jag ofta försöker fånga själv, när en plötsligt ser världen omkring sig lite tydligare, lite klarare. Och fotona illustrerar den känslan perfekt!
Detta inlägget är magiskt!
gud så vackert!!
Men vad fint!!
Så himla, himla fint verkligen!
Vet känslan, tror Edward hopper fattade den också, tanker på hans "morning sun" målning
https://www.google.se/search?q=edward+hopper&rls=com.microsoft:sv-SE:IE-Address&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ved=0ahUKEwjYya68nq_PAhXI1ywKHYthDnAQiR4IlwE&biw=1422&bih=690#imgrc=KVT-agH-wsgVCM%3A