Hej Way Out West, du var bra. Du var eftermiddagskonserter med Kindness, kontorsstolsdans och krocket på scen under stekande eftermiddagssol. Du var 1, 2… 35 stycken Norrlands Guld. Toakö, toakö, toakö. Alltid en toakö. Vegetariska burgare och popcornkrig. Spontandans på scen under Angélique Kidjo. Paniksituationer på Bananpiren och för lite sömn på luftmadrasser. Du var små vodkaflaskor i fickorna och fireball i strupen. Du var solsken och plötsligt ösregn. FaceTime-samtal under kisspauser i skogen. Vild guilty pleasure-dans till Galantis. Taxiresor med Five More Hours på högsta volym. Selfies i baksätet. Den gyllene trion och den odödliga hattduon. Du var Kleerup i bar överkropp mitt ute i ingenstans. Susanne Sundfør som sjöng för alla som var heartbroken. Som sjöng för mig. Du var proseccobrunch vid bokstaven T. Alla vänner på nära kramavstånd. Snoop Dogg-flätor och magtröja. Bandana och regnjacka. Du var frukost på balkongen. Rödvinskvällar på köksgolvet. Fnissiga samtal natten igenom. Svartklubbar som glömdes bort. Ett virrigt uppvaknande till Betty Davis Eyes. Glitter på kinderna. Solbränna på armarna. Du var bra och för en stund var mina dog days over. Tack.