Weyes Blood

Jag snubblade över en fantastisk låt och artist i början av veckan som jag inte kunnat sluta lyssna på sedan dess. (Mer exakt hur det går till när jag snubblar över låtar kan du läsa här). Nu känner jag alltså att det är min plikt att tipsa vidare till er så att ni också får höra.

Tänk dig att året är 2016 och Enya möter Karen Carpenter i en kalifornisk gryning. Resultatet av detta möte skulle jag säga är artisten Weyes Blood. Det är välproducerat, vackert, drömskt och samtidigt nutidsrefererande. Som min nya favoritlåt Generation Why där kören smygande sjunger ”Y-O-L-O” i bakgrunden och vi möts av raderna ”Going to see end of days, I’ve been hanging on my phone all day”. Det låter kanske superklyschigt men nej, det blir bara skimrande och snyggt.

Hade jag varit music supervisor (som nog är det drömjobb jag skulle satsat på om jag inte var copywriter) för någon tv-serie hade jag lagt den här i en stark slutscen. Typ långsam soluppgång, någon vandrar hem längs tomma gator efter att ha tagit ett avgörande beslut… Ni fattar.

Turligt nog har också Weyes Blood släppt ett nytt album idag, så det var det sista jag la i en offline-spellista innan jag satte mig på min elvatimmars-flight. Generation Why är fortfarande min favoritlåt därifrån men jag har också fastnat för Do You Need My Love. Här kan ni lyssna på hela albumet om ni vill, jag tror ni kommer gilla det.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A0C5B78Md4VINWGAdgv1sF3″ width=”300″ height=”380″ /]

Popaganda – dag 2

Hej alla ni kloka, snälla, fina, peppiga och roliga som läser här. Tack för att ni kikar in med jämna mellanrum och lämnar små spår efter er, det får mig att gilla den här plattformen lite mer för varje dag som går. Nu är det lördag kväll, klockan är strax efter elva och jag ligger i sängen iförd en stor svart hoodie som ”lånades” från Laika en iskall februarinatt (jag var värd den, jag lovar, men det är en annan historia) och lyssnar på Whitney Houston. Varsågoda att visualisera. Idag har jag förmodligen haft den tröttaste lördagen i världshistorien pga hade en jätterolig fredagskväll. Var ute till halv fem, studsdansade, tog en del bra och en del kanske mindre bra beslut, chillade i en hängmatta, somnade till techno, sov längst ut på en soffkant (lovar att 48 % av min kropp faktiskt var utanför och jag fick ligga och spänna mig för att hålla mig kvar), lyckades stänga av tidigare nämna techno halv sju på morgonen genom att snubbla på sladden till högtalarna (grannarnas hjälte) osv osv osv. Idag har jag således inte gjort mycket annat än att dricka kaffe, äta tre wraps vid olika tillfällen, gått hem i solen längs Götgatan i sammetsjumpsuit, sovit, pratat i telefon och läst ikapp alla bloggar. Varsågoda för en av de kanske ärligaste och mest raka uppdateringarna någonsin i denna blogg.

Nu tänkte jag att vi skulle kolla på bilder från en mycket piggare lördag, nämligen den under Popaganda. Jag hade helt glömt bort dessa bilder och hittade dem, redigerade och klara, i en mapp på skrivbordet. Så throwback till den sista lördagen i augusti när det fortfarande var varmt och soligt och jag var på festival.

Vi började dagen med onlinepizzabuffé (bästa tipset: beställ en massa pizzor, slicea upp och servera med extra såser och ruccola) och drinkar hemma hos mig innan vi kilade iväg till festivalområdet och hängde lite i solen.

På plats bänkade vi oss på läktarna och kollade på konstsim – en årlig Popagandatradition. Det här får man kanske inte säga, men jag tycker ärligt talat att de är rätt dåliga? Eller det är verkligen sim-sim, *lägga sig och sprattla i en cirkel*, sim-sim, *någon ställer sig på någon annans axlar och hoppar iväg* sim-sim osv. Men det är ju lite gulligt och de ser ut att ha väldigt kul och det är ju det viktiga, right?

Sen sprang jag in i Emil och Linn och hängde med dem ett tag. Vi lyssnade på Amanda Bergman och uppdaterade varandra om livet på en kulle en bit bort från scenen, så mysigt. Sen såg jag Deportees (som är ett av mina bästa svenska band att se live, men de var ännu bättre förra året) och sedan [ingenting] som var nostalgi på hög nivå.

Slutligen avslutade vi festivalen med Crystal Fighters (bra!) och Niki & the Dove (bäst!) innan vi gick på mellanfest och gjorde hotshots och till sist åkte till Nobelberget. Där såg vi Jonathan Johansson, dansade och åt meze innan det fick vara slut på festivalande för i år.

Tre saker att lyssna på

Det är fredag! Eller ja, det är egentligen torsdag efter midnatt när jag skriver detta, för jag är uppe alldeles för sent (som vanligt) och har inte hunnit lägga mig än. En anledning till att jag fortfarande är vaken beror på mitt musiklyssnande som jag inte riktigt kan avsluta. Efter midnatt släpptes nämligen tre bra saker som jag ville höra och som jag nu tänkte tipsa vidare om. På grund av kort inlyssningstid blir det inte så utförliga recensioner, men jag kan ändå garantera att det är värt er tid.

Bon Iver – 22, A Million

Efter fem år sedan senaste albumet är Bon Iver tillbaka, kanske bättre än någonsin? Det är i alla fall smutsigare, snyggare och råare än tidigare och jag älskar det. Jag är så glad att jag lyckades få tag på biljetter till deras konsert på Cirkus i januari, det ska verkligen bli fint att få höra detta live. Min favoritlåt hittills är 8 (circle), första gången jag hörde den fick jag gåshud bara efter introt. Den har något speciellt, så är det bara!

Solange – A Seat at the Table

Världens längsta väntan nr 2 är också äntligen över. I veckan berättade Solange att hon skulle släppa ett nytt album och bara några dagar senare damp A Seat at the Table ner. Tackar! Efter en genomlyssning seglar Cranes at the Sky upp som min favorit, mest för den innehåller så många saker jag gillar: sorgsna stråkar, körstämmor, deppig text, funk-bas… Precis vad jag är svag för. Nu ser jag fram emot att få lyssna in mig mer på detta album, jag tror jag kommer hitta nya favoriter snabbt.

LIV – Wing of Love

Sist ut, ett singeltips för den som kanske har lite ont om tid. Lykke Li har nämligen startat ett nytt band, LIV, tillsammans med Andrew Wyatt, Pontus Winnberg & Björn Yttling från Miike Snow samt Jeff Bhasker. De beskriver sin musik med orden ”som om ABBA och Fleetwood Mac fått ett kärleksbarn” och det kan ju inte bli annat än bra. Nu finns i första singeln Wings of Love att lyssna på, så gör det!

Hur jag hittar ny musik

Jag lägger extremt mycket tid på att leta ny musik, kanske mer än jag egentligen tänker på. Det har bara blivit en vana och ett av mina största intressen. Men så älskar jag också känslan av att hitta en ny favoritlåt. Att vilja lyssna på den på repeat flera timmar i sträck och lägga in den i den ultimata spellistan. Och så ska jag inte sticka under stol med att jag gillar att vara först, eller åtminstone tidigt ute. Att kunna spotta låtar innan de blir stora hits, upptäcka favoritmusik före den hamnar på topp 50. Allt detta letande har gjort att jag utveckla några strategier för att hitta ny favoritmusik på ett smidigt sätt och nu tänkte jag dela med mig av några av mina bästa tips.

Discover Weekly & Release Radar

Alla Spotify-användare får varje vecka två skräddarsydda spellistor med musik. Den ena heter Discover Weekly och innehåller 30 låtar (både gamla och nya) som de tror att man kommer gilla, baserat på vad man lyssnat på tidigare och sparat i sina spellistor. Min lista brukar vara helt okej men innehåller ofta bara 2-3 guldkorn som jag väljer att spara. Den andra listan är en nykomling som heter Release Radar och här fokuserar man mer på nysläppt musik från artister man lyssnat mycket på eller sådana man borde gilla. Här har jag hittat flera favoriter, så den här listan lägger jag lite mer tid på att lyssna igenom. Men obs, ett generellt tips för att detta ska funka: ha ett eget Spotify-konto! Jag må vara extrem men jag skulle hellre låna ut min tandborste än mitt Spotify-konto till någon. Mitt Spotify = min musik! Bor man flera tillsammans så är ett smart tips att skaffa Spotify Family, det är inte så mycket dyrare men då får alla sitt egna konto.

22 tracks

En nyfunnen favorit är hemsidan 22tracks.com som beskriver sig själva som ”a brilliantly curated playlist service, run by 120 expert and influential DJs from Amsterdam, Brussels, London and Paris”. Det är helt enkelt en site fylld med spellistor där du först väljer stad, sedan genre (ex. Beats, Techno, Soul, Indie Electronic) och får en 22 låtar lång spellista framtagen av någon med bra musikkoll. Spellistorna uppdateras varje månad och det här är ett utmärkt sätt att hitta nya låtar, särskilt om man gillar en genre som är lite smalare.

NPR Music – All Songs Considered

Jag lyssnar på ganska få musik-podcasts, så sitter ni på tips på bra sådana får ni gärna lämna en kommentar. Men en som jag hör på med jämna mellanrum är All Songs Considered från NPR Music. Den leds av Bob Boilen och Robin Hilton och de pratar mestadels om ny musik, men även en del äldre låtar kan dyka upp här. Generellt är den lite smågubbig, både i prat och musik, men också ganska mysig. Musiken som tipsas om här är rätt mycket indie och rock, det är inte direkt Ariana Grandes nya låt som hypas, vilket i och för sig är bra för den brukar man hitta rätt enkelt ändå.

Tv-serier & film

Nu är ju jag rätt kass på att se på film och tv-serier men när jag väl gör det händer det ofta att jag hittar bra låtar. Då är Shazam-appen ens bästa vän eftersom den på bara några sekunder kan hjälpa en att identifiera och hitta rätt titel och artist på en låt.

En likasinnad vän

Det bästa är ju om man har en vän som delar ungefär samma musiksmak och som också är intresserad av att leta ny musik för då kan man skicka favoritlåtar till varandra. Jag har några vänner med ganska snarlik smak som jag fått många bra tips av och blir alltid glad när någon skickar en låt och säger ”den här borde du lyssna på”.

Följ andras spellistor

Det finns också många spellistor som uppdateras med jämna mellanrum med ny musik och här gäller det helt enkelt att hitta sina egna favoriter. Några av de som jag brukar slänga ett öga på när jag behöver låtinspiration är:

Fresh Finds – Spotifys egna lista med handplockade, nya låtar. Uppdateras på onsdagar.

Bästa musiken just nu – en spellista från SvD Kultur som uppdateras varje vecka, denna är min favorit just nu!

Indie Highlights & The Indie Mix – två Spotify-spellistor, den första med en del svenska inslag, den andra är internationell.

P3: Vår spellista – listan med all musik som spelas på P3 just nu, mycket man känner igen men det adderas nya låtar varje vecka.

Det var några av mina bästa tips på hur jag hittar ny musik! Jag är lite sugen på att göra en egen spellista med mina nuvarande favoritlåtar som uppdateras med jämna mellanrum, typ varannan vecka. Lite som ett komplement till de spellistor jag gör och lägger upp här och som oftast utgår från ett visst tema eller en känsla. Skulle ni vara sugna på att följa den i så fall? Säg till så ska jag försöka fixa det!

Popaganda – dag 1

I helgen var jag på stadsfestivalen Popaganda. Det är den ultimata krama ur det sista ur sommaren-aktiviteten tycker jag och numera också lite av en tradition. Jag tänkte att vi skulle kika på hur det såg ut första dagen av två, nämligen fredagen.

Egentligen börjar festivalen redan vid 14 på fredagen men jag hade ett viktigt möte på jobbet under eftermiddagen som jag var tvungen att vara med på. Men så fort det var klart, kvart i fem, bytte jag skor och satte fart mot festivalområdet. Vädret var det bästa möjliga tänkbara med strålande sol och tjugofem grader varmt. Östkustsfestival vs. Västkustsfestival: 1-0.

Väl inne på området letade jag upp mitt kompisgäng, sprang in i ännu fler vänner och drack öl i solen. Emelie var ungefär lika peppad som jag, dvs mycket!

Första spelningen jag såg var Markus Krunegård. Han körde ett väldigt avskalat och akustiskt set utan sitt band vilket var fint men också lite, lite segt i längden. Jag saknade energin i hans låtar som inte riktigt kom till sin rätta här, tycker helt klart han är bättre med full sättning på scen. Men bonus för fint mellanprat och allmänt mysig stämning.

Sedan letade jag upp fler glada kompisar, drack öl, åt middag och lyssnade lite på Elias i bakgrunden innan det var dags för nästa spelning.

Years & Years stod på schemat och levererade riktigt bra. Jag älskade deras energi och dans och allmänt peppiga stämning. Dessutom friade deras trumtekniker (tror jag att det var) till sin flickvän på scenen mellan två låtar så efter det var stämningen om möjligt ännu bättre.

Vänner, öl och neonljus – vad mer kan man begära en fredag i augusti? Inte mycket, konstaterade vi.

Sedan kollade vi på FKA Twigs och hon var grym men tyvärr också lite som jag i mellanstadiet: felfri men svintråkig. Det var liksom för perfekt och väldigt odynamiskt och efter ett tag även rätt slätstruket. Det kanske beror främst på att jag inte lyssnat supermycket på hennes låtar innan, men jag gillar när artister bjuder på lite mer personlighet under liveframträdanden.

Nåväl, när vi lyssnat klart större delen av konserten gick vi och köpte popcorn och sen körde vi popcornfångartävling tills hälften låg på marken istället för i våra munnar. Sedan gick vi hem till Sandra och Erik för att dricka prosecco innan det var dags för efterfestival på Nobelberget.

Där såg vi Kleerup spela, vilket var riktigt riktigt bra. Jag har sett honom live ett par gånger innan och han är ju en ganska oberäknelig artist som gör lite som han vill och kanske inte alltid spelar en traditionell konsert från A till B liksom. Så mina förväntningar var ganska låga, vilket gjorde att jag istället blev väldigt positivt överraskad. För mig är Kleerup verkligen en av de främsta låtskrivarna vi haft de senaste åren och han är ju också något av ett musikaliskt geni, ordningssam eller ej.

Efter det var det bara att svänga loss i dimman och stänga dansgolvet en gång för alla. Jag älskar för övrigt den sista bilden här. Den ser ut som ett suddigt analogt foto hämtat från ett album blandat med bilder från en solsemester på Mallorca eller liknande. Så 90-taligt och genuint och fint att jag inte kunde slänga det!

Spellista: sommaren tvåtusensexton

Den här sommaren har varit en riktig höjdpunkt musikmässigt för min del. Jag har lyssnat på så extremt många låtar, hittat massor av nya favoriter och satt några gamla klassiker på repeat. Till skillnad från förra sommaren då jag nästan enbart lyssnade på Marie Fredrikssons 80-talsalbum och en playlist med sorgsen americana, så har det verkligen varit ett lyft. Och eftersom sharing is caring så tänkte jag dela med mig av mina sommarfavoriter i en spellista till er.

Jag har alltid haft så svårt att sätta fingret på vilken slags musik jag gillar, det finns liksom inte bara en genre eller en artist som prickar in min musiksmak. Men gemensamt för de flesta låtarna är nog att de grundar sig på snygga melodier, är relativt välproducerade och gärna innehåller många olika instrument. Vi säger så i alla fall. Hoppas att ni också kan hitta några favoriter här: sommaren tvåtusensexton!

[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A1JnAZosICsn98apLzRNZGk” width=”300″ height=”380″ /]

The Formation World Tour

I tisdags var jag och såg Beyoncé på Friends Arena. The Formation World Tour gjorde ett stopp i Stockholm och jag var där tillsammans med mina syskon och deras respektive. Att beskriva konserten så här i efterhand är svårt, jag tycker liksom synd om alla de som inte var där och fick uppleva showen med egna ögon. För man måste nog göra det för att förstå på riktigt. Det här var tredje gången jag såg Beyoncé och hon är utan tvekan den absolut bästa liveartist jag sett. Det är perfektion utan att bli tråkigt och det hon gör är faktiskt oslagbart.

Det jag älskar med henne är att hon liksom är allt. Ilska, glädje, tacksamhet, sex, sorg, makt, passion, musikalitet, energi… Som en enorm urkraft. Och när jag står där i publikhavet växlar jag mellan att höja händerna av glädje, knyta näven i ren förbannelse över samhället och torka ett par tårar när det blir kärleksfullt. Man får känna saker och även om det skiftar snabbt i tempo, låtar och känslor så hänger allt ihop.

Sedan är helheten så proffsigt utförd i allt från hennes stora gäng med fantastiska dansare och den gigantiska roterande kuben med videoprojiceringar till ljud, ljus och musikerna i bandet. Det är lekfullt, självsäkert, påkostat och perfekt.

Och när jag lämnar Friends Arena den kvällen är jag utmattad av känslor men också fylld av ny energi. Att se någon uppträda på det här sättet med glädjen, känslan och inte minst musikaliteten är så oerhört inspirerande. Tack igen, Queen B!

PS. De tre första bilderna är lånade härifrån, gifarna är mina egna.

Bitterljuva junidagar

Juni, juni, juni. Årets underligaste månad. Alltid så bitterljuv. En blandning av eufori och melankoli. Som om sommaren måste gråtas in. Avslutningar som är början på något nytt men också slutet på det som en gång var. Det är inte konstigt att man blir förvirrad. Och när syrenerna vissnat och regnet slår mot rutorna och sommaren ännu inte riktigt hunnit ta fart, då behöver man något som lugnar själen.

Som det här. En timme musik, perfekt för bitterljuva junidagar.

[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A5SMglzSeWgGsDWCFMU7cyo” width=”300″ height=”380″ /]

Musiktips

Hej! Idag tänkte jag bjuda på lite musikrelaterade tips. Unna er att klicka på länkarna och lyssna, jag lovar att det är värt det!

Tre nya covers som är extra bra:

1. Aurora – Life on Mars

2. El Perro Del Mar – Dream Baby Dream

3. Amason – I Want To Know What Love Is

Två snygga videos:

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=P_SlAzsXa7E?rel=0]

Miike Snow – Genghis Khan (tipstack till Sara!)

Coldplay – Up&Up

Tre låtar jag spelat mycket i maj:

1. MØ – Final Song

2. Kent – Vi är inte längre där

3. Emile Haynie – Falling Apart

Tre album jag inte tröttnar på:

Markus Krunegård – Mänsklig värme

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A0snLl5NOtBxWegGE6BHJ4Y” width=”300″ height=”380″ /]

Daft Punk – Discovery

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A2noRn2Aes5aoNVsU6iWThc” width=”300″ height=”380″ /]

Håkan Hellström – Det är så jag säger det

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A2x39gXdLwYnTxJyxExXpTj” width=”300″ height=”380″ /]

Lemonade

Varför älskar jag allt Beyoncé gör? Jag vet inte. Kanske för att det är alltid är något extra, något nytt, något som verkligen känns. Idag har jag suttit som klistrad vid Lemonade – The Visual Album. En kortfilm på en timme där musik växlas med monolog till poetiska och starka bilder. Lika delar musikvideos, lika delar konst. För det finns något extremt inspirerande med Lemonade. Jag vill se den om igen, ha på den i bakgrunden, spela musiken på repeat… Om ni inte sett den än så kan ni göra det på Tidal eller här. Helt klart helgens bästa inspirationsdos.