Den som klappar sin egen axel

Kultursidan presenterar tesen om att kärleken finns i Italien. Kanske åker den på en röd vespa över kullerstenarna. Min omgivning håller med. Tänk om du träffar någon när du är där borta? Välviljan är honung, klistrig söt. Jag förstår den men vill inte röra. Får den ändå gång på gång. Tänk! Tänk om! Inget är därför vill jag säga. Det handlar inte om det. Flykten är för mig.

En eftermiddag tar jag en bild på mig själv inne på kontorets kaklade toalett. Det är något märkligt med det jag ser, det är något som inte stämmer. I fotots spegel bär jag ett tydligt leende, det är så jag tror att jag ser ut, men i samma ansikte som tittar in i kameran är det borta. Kvar finns bara ett allvar. Båda är ju jag, tydligt jag, men hur kan bägge vara sanning? Om jag tvivlade innan blir det inte bättre nu. Jag förstår inte ens mina egna uttryck.

Min vän berättar för mig om det administrativa arbetet som sker med regelbundna mellanrum. Helst i sällskap där man uppmuntrar varandra. Gå igenom dina kandidater, skriv till minst tre, hitta potentiella möjligheter, var kul/oväntad/framåt, gör planer. Varje vecka admin. Jag konstaterar att om romantiken inte är död så ligger den åtminstone i fosterställning på golvet med ihållande kramper. Sedan kämpar jag för att se det fina i schemalagda inviter. Skriver till tre, lyssnar till tystnad.

Självömkan gör sig dåligt i både text och bild, men det är sorgset att alltid vara den som klappar sin egen axel. Jag har testat att duga så länge nu, det gör det svårt att tro att det räcker. Hela internet tycks bära nya kroppar, blottar hud och lycka. Något hos mig måste nog också bli annorlunda, måste bli mer som i spegeln. Är det då honung börjar smaka gott?

Delta i diskussionen

25 kommentarer

  1. Att komma bort från Stockholm är nog det bästa man kan göra för romantiken. Nästan oavsett var man åker. Stockholm gör något med folk, allt känns på låtsas. Kom till Skåne efter Italien!

    1. Nä…. Man kan inte lägga detta på Stockholm. Stockholm är en otrolig stad med många möjligheter och en stor samling olika människor i grupper, som är mer eller mindre på låtsas. Vissa inte på låtsas alls. Däremot tror jag miljöombyte är toppen oavsett!

      Jag tror även att det är tinder som på gott och ont har påverkat förutsättningar för oss singlar. För många möjligheter kanske, och svårt att få den spontana, otvingade attraktionen. Men å andra sidan så hade det väl varit extremt svårt annars?? Ah jag vet inte! Tror bara det kräver ork och dedikation att gå på massa dejter och dessutom med ett öppet sinne. heja oss iallafall!

      1. Ja, såklart. Jag raljerade lite, men menade också lite allvar. Stockholm är vår största stad och alltså samlingsplatsen för ett stort antal människor som vill ha något bättre. Det tror jag är problematiskt när det gäller kärlek, för i kärlek måste man acceptera minst lika många skavanker som hos sig själv.

        1. ”Nätdejtingboomen” ett nytt avsnitt av vetenskapens värld tog upp just det om vad forskningen säger när du har för mkt att välja på

  2. Allt var vidrigt med dejtingappar tills jag insåg hur mycket jag försökte förställa mig och vara någon som skulle vara intressant. Blev så less efter några månader att jag började svara exakt efter hjärtat istället. Behövde skala av en hel del yta från mig själv. Och höja åldersspannet mer än vad jag trodde var rimligt.

  3. Lite överraskad av att folk säger ”men tänk om du träffar någon där?” Förstår välmeningen men tänker att andras längtan är lite som andras irritation på sin familj eller partner. Det är man själv som ska ta initiativet att beklaga sig, den andra kan försiktigt bekräfta att det verkar jobbigt, men man ska liksom inte själv ta upp ”ja din mamma är ju alltid så jobbig” om personen inte själv initierat det… hoppas hur som helst att du får ut mycket av din resa, vilken sorts äventyr den än bjuder dig på.

  4. Du skriver så berörande och jag påminns om min egen tid i Rom för nåt år sedan. Jag flyttade till dit ett halvår som singel och fick exakt samma kommentar dag ut och dag in, både innan, under och efter min tid där. Jag upplevde att det skapade en viss sorts press på min upplevelse där, att liksom leva upp till drömmen om romans och ett kravlöst liv. Att vara en glad och själfull Julia Roberts. Och jo – Rom är en fantastisk stad. Men minst lika mycket för att man kan sätta sig på ett café i Monti och börja prata med vem som helst, eller gå på restaurang i Trastevere eller Testaccio och bli förälskad i ett gott glas vin. För att det lilla nyckelhålet i parken Giardino degli Aranci eller vägen ovanför Vatikanstaten där St Peterskyrkan ser ut att bli mindre och mindre ju närmare man kommer med bil. Natten är ljum och dagarna lite längre än i Sverige. Jag har egentligen inga bra slutsatser och vill mest bara dela med mig av en tanke och känsla som jag tycker du poängterade så fint, men jag önskar att jag lyssnat lite mer på min magkänsla när jag var där, som sa att alla gör sitt äventyr på precis sitt egna vis. Några av mina vänner som jag lärde känna i Italien åkte hem kära, några valde att stanna kvar och somliga (som undertecknad själv) satte sig på ett flyg med magen full av pasta och hjärtat lite ljusare. Önskar dig en magisk tid där, vad du än tar dig för! Och det finns inget Eat Pray Love-liv man måste leva upp till. Rom kommer visa dig vägen i alla fall!

  5. Så fin text Julia. <3 Du är begåvad. Fick tankar och känslor.

  6. De senaste fem åren har jag inte fastnat för någon ny blogg. Läser mest det gamla artilleriet som Elsa, Clara, Sandra och Flora. Men här, här känns det som jag kommer stanna.

  7. Julia du skriver alltid så fint och starkt och så att man känner mycket. Och jag vet inte om du vill veta det men du är inte ensam i den känsla du beskriver. Kram <3

  8. Jag tror man ska lyssna på magkänslan som skriker att det här med admin och romantik inte går ihop.
    Men såklart misslyckas man ofta med att lyssna på den.
    Men det är liksom inte ett jobb att vara singel. Man måste inte göra något.

    Ja som du vet så kan jag babbla om detta ämne länge. Mycket fin text som vanligt. Du kommer duga också i Rom. Gör ingenting!!!!!!

  9. Julia, jag hoppas du får det underbart i Rom. Håller med om så mycket av det som skrivs i så många av kommentarerna här. Blir så matt av att det tydligen är helt okej/rimligt/vanligt, fortfarande, att kommentera hej vilt om någons liv bara för att de är singel. Hoppas Rom blir allt du vill att det ska bli!

  10. Läst om denna texten många gånger nu. Tänkt på den när jag vilat, jobbat, lagat mat. Den sätter fingret på hur det är. Tack för att du skriver!

  11. Så många fina kommentarer här. Tack tack tack alla för era vänliga ord och att ni tar er tid att skriva. Det betyder massor! ❤️

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Josefin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *