Jag kom på mig själv med att tycka att min nya lägenhet kändes mysig. Sedan påmindes jag om att jag är en av Sveriges kanske minst mysiga personer. Okej, med en viss överdrift. Jag bor trots allt inte i en bunker med lysrörsbelysning, men för att vara bloggare skulle jag hävda att jag är avvikande omysig på egen hand. I sällskap är jag ändå helt okej. Det roliga är att jag tror att detta drag är ganska dolt hos mig, åtminstone blev flera av mina kompisar förvånade när jag påtalade det, men låt mig lägga fram några bevis:
Jag byter aldrig om när jag kommer hem från jobbet. Jag har inte ett enda plagg som skulle kunna kallas lounge wear eller några mjukisbyxor. Mjuka kashmirset existerar inte hos mig. Ibland på helgerna händer det att jag går runt i min pyjamas eller morgonrock extra länge, det är allt. Jag har inga problem att krypa upp i soffan i kostym eller jeans (eller jo ett, låt mig komma till det senare).
Jag tycker det är deppigt att tända ljus när jag är själv hemma. Jag gör det gärna när jag har besök för att skapa lite trevlig stämning (lol) men att tända en massa ljus och sen sätta sig i samma rum och bara vara… Nej, det känns som en minnesstund. Det finns inget harmoniskt i det för mig. Lite smålampor funkar bra, men där går också min gräns.
Jag dricker enbart te när jag är sjuk eller om jag blir bjuden. Jag har nog aldrig blivit sugen på en kopp te. Det är varmt vatten med svag smak och det är det minst exalterande jag kan tänka mig. Inte så att det är äckligt, jag kan dricka en kopp om jag erbjuds men jag kommer aldrig på tanken själv.
Jag tycker det är jättetråkigt att krypa upp i soffan och kolla på en serie. Jag sitter hellre och scrollar på datorn vid köksbordet eller lägger mig i sängen och läser. Min soffa är inte i närheten av sliten efter fyra år och ja, min undermåliga koll på serier ska vi inte ens prata om. Jag är ett hopplöst fall.
Jag skjuter helst upp att gå lägga mig så länge som möjligt. Jag är ingen person som tvättar bort sminket, tar en varm dusch och sen går runt och myser i väntan på att få krypa ner i sängen. Istället sitter jag uppe tills klockan plötsligt är kvart över tolv och jag inser att jag glömt bort att gå och lägga mig i god tid igen (det har på riktigt hänt i princip varje kväll i 29 år nu och jag har gett upp på bättring).
Nu när jag läser det här känner jag mig som en extremt steril och tråkig person. Varför kan jag inte gilla mjukisbyxor, tända ljus och te som alla andra? Vara lite varm och harmonisk? En självälskande romantiker? Men så inser jag att det faktiskt finns en anledning till varför jag tyckte min lägenhet kändes mysig och att det finns andra saker som framkallar den känslan hos mig. De kanske inte bara är de första man tänker på, men här är några av dem:
☾ Sitta uppe sent med något kreativt projekt i sällskap av gatlyktorna utanför fönstret.
☾ Lyssna på kloka och reflekterande podcasts, en av mina favoriter är Text och musik med Eric Schüldt.
☾ Laga mat länge, så att fönstren immar och det verkligen får ta tid.
☾ Gå runt och plocka med grejer i lägenheten, ställa i ordning, vika kläder, diska lite.
☾ Sitta i en stimmig bar med ett glas vin och läsa en bok.
☾ Ta del av kloka blogginlägg och spara fina bilder på Pinterest.
☾ Hitta nya favoritlåtar att ha på repeat en hel kväll.
Sådärja, nu känner jag mig som världens mysigaste omysiga person igen och sådana behövs ju också här i världen. Men vilka är era mysigaste saker? Finns det några mer som inte gillar mjukisbyxor och tända ljus, eller är ni storkonsumenter av te hela bunten? Jag känner att det är dags att bredda spektrat och ge utrymme för fler mys-personligheter!
sätta på en kopp kaffe, ha nåt gott fika, slå sig ner i favoritfåtöljen och sen ha oändligt lång tid (dvs flera oplanerade timmar framför sig) som man kan ägna åt nåt riktigt stort tv-spel (typ skyrim när det begav sig för ca tusen år sen). DET BÄSTA SOM FINNS. synd att jag typ spelat allt och måste vänta på nya grejer och synd att tiden så sällan finns pga liten unge, men ändå. BÄSTA. helst efter att man tränat så man vet att man även varit duktig och typ "förtjänar" detta, och så att hundarna är trötta och också njuter av att man sitter still, slumrandes i soffan bredvid.
jag var ingen mysperson förut utan tände endast ljus osv när jag hade vänner över/när min pojkvän var hemma. men sen på senaste har jag börjat tända ljus framför tvn, hälla upp godis i en fin liten skål, göra fotbad och dricka även te ibland helt själv (även om jag också från början tyckte det 1. kändes konsigt 2. kändes som slöseri med både te och ljus). och allt sedan jag började behandla mig själv som jag behandlar min pojkvän eller mina vänner så har jag insett att jag är en mysperson bara att jag inte vågar erkänna det för mig själv. Det går emot min identitet tyvärr men börjar långsamt vänja mig. Å jag gillare.
jag förstår dig fullständigt ang. tända ljus. jag gör aldrig det hemma, men förutom det är jag nog en ganska "klassiskt mysig" person: jag byter om till sköna kläder (oftast underställsbyxor eller träningstights) när jag kommer hem, läser i fåtöljen eller tittar på tv-serier i soffan och dricker te. Det sistnämnda är något som jag börjat göra senaste året bara, innan förstod jag inte alls grejen med te.
Skulle kalla mig själv för 100% en mysperson, men brukar väldigt sällan byta om eller tända ljus när jag är ensam. Men mentalt gör jag det, och det blir mysigt i mitt huvud ändå? Smålampor absolut, och gärna serier, dock aldrig serier som andra ser, helt fast i k-drama träsket. Myset sitter i att vara tillfreds för mig, känna sig avslappnad och trygg.