För att jag vill och kan

höst
 
Hoho. Hade bloggen varit ett rum hade det ekat här inne. Små ljudvågor hade studsat runt längs kala väggar. Det känns ovant. Fastän jag vet att jag inte skrivit något nytt på flera dagar går jag ändå in för att kolla om ni kommenterat. Rutinmässigt. Jag har inte hunnit skriva. Har mest jobbat, jobbat, jobbat oönskat mycket. Så som det kan bli ibland, fast det kanske inte borde, fast det lätt blir när man har ett jobb som kräver att man kommer på bra idéer på beställning och lägger ner en bit av sig själv i dem och sedan presenterar för någon som inte tycker om det och man tvingas göra om om om. Ibland önskar jag att jag hade valt ett jobb som inte låg så nära mina känslor men så kommer stunderna då man älskar det, det kreativa ruset, de bästa idéerna och då är det värt det på något alldeles underligt vis.
 
Nåväl. Jag bestämde att om prestationsångesten och kraven på att bli omtyckt ska flåsa mig i nacken på andra ställen så ska den här platsen få vara fri från sånt. Det är ju jag som skapat den och således borde sätta reglerna och därmed släppa kraven. Jag gillar ju att skriva här och att ni läser och kanske lämnar en kommentar, det gör mig glad. Så därför bestämde jag att jag ska försöka vara här så mycket jag kan i veckan. Det kanske inte blir så viktigt och proffsigt och välformulerat alla gånger men jag vill tro att det finns plats för det personliga och ofiltrerade också, så nu testar jag. Hela veckan ut. Skriva, berätta, visa sånt jag tycker är fint. För min egen skull, kanske lite er också, men inte för att bli applåderad, för att någon ska tjäna pengar, för att leverera enligt mål och KPI:er, utan för att jag vill och kan.
 
Låt oss börja med två dikter av Werner Aspenström. Jag köpte en diktsamling av honom i somras och hittade så många ställen att vika hundöron på. Jag gillar verkligen hans sätt att formulera sig med naturskildringarna och kontrasterna, det blir som små världar att förflytta sig till i en minut eller två.
 
Werner Aspenström
 
Werner Aspenström
 
Fint väl? Jag gillar det. Det känns tryggt på något vis. På samma sätt som det är tryggt att varje oktober plocka en kastanj och gå runt med den i fickan. Det sitter liksom i ryggmärgen och därför kunde jag inte låta bli att göra det när jag var ute på promenad i lördags och gick förbi ett stort träd som tappat sina kastanjer på marken. Vissa saker gör man för att man vill och kan, andra för att det ska vara så som det alltid varit.
 
höst
 
Hoppas att ni haft en fin måndag och hoppas att vi hörs mer i veckan. Jag ska göra mitt bästa för att titta in här varje dag. 🙂

Delta i diskussionen

18 kommentarer

  1. Samma här med kastanjerna, har två i fickan som jag tycker om att snurra runt runt mellan fingrarna när jag är ute och går. Lite märkligt är det ju, men tryggt på något vis

  2. Åh jag gör exakt samma med kastanjer! Har en i varje jackficka, i vissa ligger två. Det är lite mysigt och tryggt att dom ligger där, som varje år. 🙂

  3. Kul att flera plockar kastanjer, mina barn tycker att jag är jättekonstig. Jag har en i bilen också förutom i fickan. Har även en liten gotländsk sten med fossil i handväskan sedan ca tio år.

  4. Ser fram emot fler inlägg, oavsett om de är uppstyrda, enradiga, eller omsorgsfullt formulerade. Kul med kontent på hösten, en behöver all uppmuntring en kan få! Jobbar också kreativt, och är ibland så trött så trött på att känna mig otillräcklig och ouppskattad, men precis som du skriver så är det de där stunderna av eufori som gör att jag är kvar i branschen! Vi som sitter i samma sits får fylla upp bekräftelsekvoten på andra vis, genom kläder, att färdigställa ett pussel (för mig dvs 😉 se det vackra i en kastanj, ja du vet allt det där andra viktiga i världen.

  5. Jag gör, som alla andra, vågen över att du har tänkt försöka posta fler inlägg den här veckan. Jag gillar verkligen varenda inlägg från dig, oavsett innehåll.

  6. Vi är många i samma kreativa skruvstäd här. Jag blir alltid upprymd när du uppdaterar här, alla dina ord är bra ord för mig. Ser fram emot att träffas ofta här.

  7. Hej,
    Halkade in här pga den otroligt fina höstbilden med det röda trädet! Älskar fina naturbilder! Tänkte att jag får lägga en kommentar efter detta underhållande inlägg. Tycker det känns som du är lite filosofiskt lagd? Jag gillar´t, för att det är jag haha. Om du gillar att skriva och lägga upp blogginlägg tycker jag absolut du ska lägga tid och energi på det och göra det. Och helst personligt och ofiltrerat, det tycker jag är bäst och roligast att läsa om. Det försöker även jag själv göra när jag skriver. 🙂

  8. Det är så härligt att hänga här inne. Vad du än skriver om och hur ofta det än blir.

    Jag har kastanjer i alla jackor och har tagit det så långt att jag får dåligt samvete över de som ligger kvar ensamma på marken 🙁

  9. Jag gillar verkligen din blogg med allt vad den innebär. Älskar kläderna, outfitsen och att följa med i nytt hem men även ditt sätt att skildra händelser är så fint.

  10. Va fint att så många andra också plockar kastanjer <3 min farmor lärde mej när jag va liten att en (eller flera) kastanjer i fickan ger tur och lycka. Kör stenhårt på det!

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *