Ledighet betyder lästid för mig och det blir alltid lite fler böcker lästa under sommarmånaderna i jämförelse med det övriga året. Så här ser min trave över lästa böcker ut hittills och eftersom det alltid är kul med boktips tänkte jag att ni skulle få ett kort omdöme om varje.
Flora Wiström – Hålla andan
Min bloggkompis Flora har skrivit sin andra bok och den är en perfekt skjuts in på sommarläsningen. Snabbläst med en story som får en att snabbt vilja vända blad efter blad. Miljöbeskrivningarna är tydliga och visuella och ibland liksom påträngande med alla kroppsdetaljer. Det kliar och skaver, är finnigt och snorigt, stundtals nästan för mycket. Men i bakgrunden vilar hela tiden en fin och bultande historia om syskonrelationer. Språket flyter fram och skimrar till ordentligt ibland.
Françoise Sagan – Bonjour tristesse
En klassiker som tar oss till franska rivieran, till stora sommarhus med svepande gardiner och en hel del tonårsångest. Jag minns den som bättre, mer poetisk och omvälvande. Nu när jag läser om den känns den stundtals banal – småtrevlig men också lite störig. Titeln är dock fortfarande perfekt.
Karin Smirnoff – Jag for ner till bror
Det här är det bästa jag läst i år. Ja, så är det bara. En otrolig bok med ett eget språk och en historia som löper fram, sida efter sida. Jag som alltid haft lite svårt för den typiska genren med norrländskt vemod älskar detta. Välformulerade personporträtt, detaljrikedom och ett dialektalt språk som klättrar ur sidorna och får mig att vägra släppa boken när jag väl tagit upp den. Så jag läser hela i ett svep, som en enda stor måltid och kommer två timmar sent till en fest. Det är det värt.
Geir Gulliksen – Se på oss nu
Relationer en masse. Likt Gulliksens tidigare bok Berättelse om ett äktenskap så handlar det återigen om kärlek. Om konsten att älska och om att sluta göra det, om tvivel och övertygelse och omöjligheter. Ett antal parallella personporträtt knyts ihop på ett välgjort sätt och här ges det verkligen utrymme åt det lilla. Detaljer får ta plats när bilden av varje person målas upp och det är snarare karaktärerna och deras tankar än historien jag tar med mig när boken är slut.
Jenny Jägerfeld – Blixtra, spraka, blända
Intensivt och nästan aggressivt griper den här boken tag i mig med sitt bländande omslag och innehåll. Vi får följa Penny som är lika delar hopplös och älskvärd. En ung författare som hyllats och som nu ska krysta fram sin andra roman. Det går bra, det går åt helvete och det gör det hela tiden i ett högt tempo. Språket är enkelt men detaljerat, finessrikt och precis som rubriken antyder, ibland även blixtrande.
Karl Ove Knausgård – Min kamp I
Knausgårds klassiker har väntat länge på mig och det är med nyfikenhet jag plockar upp den tjocka boken en julidag. Och jag läser och läser och läser. Ibland känns det som han har så mycket att säga om lite, som det vore ett fotografi som zoomats in i ett mikroskop. Men detaljerna är välmålade och historien växer hela tiden fram. Det är personligt och drabbande men också långsamt och grundligt. Ett läsprojekt som jag bär med mig, vars språk och historia imponerar och berör, men jag väntar nog lite innan jag tar mig an de återstående delarna.
Tove Jansson – Sommarboken
Tove Janssons sommarklassiker förflyttar oss ut i naturen och till en skärgårdsö. I korta kapitel som mer liknar noveller får vi möta farmorn och barnet Sophia i olika händelser. Det är poetiskt och bildrikt, enkelt men gripande. En bok som tåls att läsas om och om igen, varje sommar.
Werner Aspenström – Samlade dikter
Utöver den kända dikten Sardinen på tunnelbanan har jag läst väldigt lite av Aspenström men fastnar snabbt för hans diktspråk. Det är något visst med att läsa poesi och jag gillar hur det blir till små korta världar att flytta in i. Nästan som ett flöde där man kan välja om man direkt vill gå vidare eller stanna kvar länge och närstudera. Jag hittar flera favoriter, viker många hörn och inspireras, särskilt av skildringarna av naturen och kärleken.