Popaganda – dag 2

Hej alla ni kloka, snälla, fina, peppiga och roliga som läser här. Tack för att ni kikar in med jämna mellanrum och lämnar små spår efter er, det får mig att gilla den här plattformen lite mer för varje dag som går. Nu är det lördag kväll, klockan är strax efter elva och jag ligger i sängen iförd en stor svart hoodie som ”lånades” från Laika en iskall februarinatt (jag var värd den, jag lovar, men det är en annan historia) och lyssnar på Whitney Houston. Varsågoda att visualisera. Idag har jag förmodligen haft den tröttaste lördagen i världshistorien pga hade en jätterolig fredagskväll. Var ute till halv fem, studsdansade, tog en del bra och en del kanske mindre bra beslut, chillade i en hängmatta, somnade till techno, sov längst ut på en soffkant (lovar att 48 % av min kropp faktiskt var utanför och jag fick ligga och spänna mig för att hålla mig kvar), lyckades stänga av tidigare nämna techno halv sju på morgonen genom att snubbla på sladden till högtalarna (grannarnas hjälte) osv osv osv. Idag har jag således inte gjort mycket annat än att dricka kaffe, äta tre wraps vid olika tillfällen, gått hem i solen längs Götgatan i sammetsjumpsuit, sovit, pratat i telefon och läst ikapp alla bloggar. Varsågoda för en av de kanske ärligaste och mest raka uppdateringarna någonsin i denna blogg.

 

Nu tänkte jag att vi skulle kolla på bilder från en mycket piggare lördag, nämligen den under Popaganda. Jag hade helt glömt bort dessa bilder och hittade dem, redigerade och klara, i en mapp på skrivbordet. Så throwback till den sista lördagen i augusti när det fortfarande var varmt och soligt och jag var på festival.

 

 

 

Vi började dagen med onlinepizzabuffé (bästa tipset: beställ en massa pizzor, slicea upp och servera med extra såser och ruccola) och drinkar hemma hos mig innan vi kilade iväg till festivalområdet och hängde lite i solen.

 

 

 

 

På plats bänkade vi oss på läktarna och kollade på konstsim – en årlig Popagandatradition. Det här får man kanske inte säga, men jag tycker ärligt talat att de är rätt dåliga? Eller det är verkligen sim-sim, *lägga sig och sprattla i en cirkel*, sim-sim, *någon ställer sig på någon annans axlar och hoppar iväg* sim-sim osv. Men det är ju lite gulligt och de ser ut att ha väldigt kul och det är ju det viktiga, right?

 

 

 

Sen sprang jag in i Emil och Linn och hängde med dem ett tag. Vi lyssnade på Amanda Bergman och uppdaterade varandra om livet på en kulle en bit bort från scenen, så mysigt. Sen såg jag Deportees (som är ett av mina bästa svenska band att se live, men de var ännu bättre förra året) och sedan [ingenting] som var nostalgi på hög nivå.

 

 

 

Slutligen avslutade vi festivalen med Crystal Fighters (bra!) och Niki & the Dove (bäst!) innan vi gick på mellanfest och gjorde hotshots och till sist åkte till Nobelberget. Där såg vi Jonathan Johansson, dansade och åt meze innan det fick vara slut på festivalande för i år.