På mina väggar

Jag fick en fråga på Instagram för några veckor sedan om jag inte kunde visa vad jag har för grejer uppspikade på väggarna hemma och ja, er önskan är ju min lag så här kommer ett inlägg om det!

 

Vi börjar i vardagsrummet tänker jag. Först ut är en affisch från Poul Gernes-utställningen som jag såg i somras på Louisiana. Jag gillade den verkligen så jag tänkte att det kunde vara kul att köpa med något därifrån och fastnade särskilt för färgerna i denna poster.

 

Eftersom den har ett lite knixigt format har jag inte hittat någon ram som passar än och inramning i sig är ju så dyrt att jag inte vet om det är värt för den här lilla affischen. Men jag köpte två affischramar och kapade till rätt längd så de får duga som upphängning så länge.

 

Ovanför mitt skrivbord hänger det senaste tillskottet bland mina tavlor. Jag strävar ju sakta men säkert efter att få upp mer unika saker på väggarna, eller åtminstone efter att mixa mer enkla posters med lite ovanligare grejer.

 

Så när jag såg min kompis Maddes illustrationer av händer på hennes Instagram frågade jag henne om hon hade lust att göra något liknande fast i större format. Och det hade hon som tur var! Så nu hänger den här alldeles egna tavlan på min vägg från och med igår.

 

Jag älskar att den är så full av detaljer och rörelser. Och så gillar jag händerna som objekt, det får mig att tänka på skapande.

 

Ett annat nytillskott är den här affischen från en av mina favoritfilmer: En kärlekshistoria. Den är superstor och skulle egentligen också behöva en ram, men det har jag inte riktigt hunnit fixa än.

 

Jag gillar i alla fall att den är så enkel och 70-talig i sina färger och liksom kornig.

 

Ovanför min säng i sovrummet hänger den här postern som har följt med mig i ett par flyttar nu. Den är gjord av illustratören Jonna Fransson.

 

Jag tycker den passar så bra in där med sina lugna färger och sirliga blommor.

 

På en annan av sovrumsväggarna hänger den här skissen som jag också köpt av Madde. Jag har funderat på att rama in den men det är något med dess enkelhet som jag gillar. Att perforeringen från där papperet rivits av i blocket är kvar, att den inte är målad centrerat, att den hänger med två små knappnålar – jag gillar det. Jag tycker också att den har ett sånt fint lugn över sig, både i kvinnans pose och de enkla linjerna.

 

Det sista rummet med saker på väggarna är köket och där har jag gjort ett stort moodboard över en hel vägg. Här kan ni läsa mer exakt om hur jag gick tillväga.

 

Där fäster jag upp allt möjligt, från fotoautomatsbilder och citat till recept eller inbjudningar. Dock tror jag det är dags att rensa ut lite och fylla på med nytt, det får bli ett höstprojekt!