Alfapet på Rival

Det finns något nästintill litterärt klyschigt med att träffas en söndag klockan tre utanför Café Rival. Med höstjackorna på och alfapetspelet under armen. Beställa cortado och morotskaka, passa på att ta påtår och breda ut spelplanen. Hitta på nya sätt att kombinera bokstäver, hitta på ord som visst redan fanns och hitta på lösningar på kärlekens bekymmer. Känna att det är milsvida år sedan vi var sexton och samtidigt känna att vissa saker inte har ändrats ett dugg. Det är fint. Ibland tänker jag att vi alltid kommer vara oändliga, odödliga och på något vis forever young. Det må vara ytterligare en litterär klyscha, men vissa stunder känns det bara så. Och vem har sagt att det är fel att leva det klyschiga livet en höstig söndag i september?

Delta i diskussionen

5 kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *